Från Elitloppet till Årjängs Stora: Peace Corps

För 30 år sedan – 1991 - kom det då 5-åriga stoet Peace Corps till Årjäng för att starta i Årjängs Stora Sprinterlopp. Några månader tidigare hade hon vunnit Elitloppet. Peace Corps och mina vägar korsades ofta och här är berättelsen om några av våra möten.


1988 reste jag till USA på en kombinerad arbets- och semesterresa. På förhand var jag mest nyfiken på storloppet March Of Dimes på Garden State i Philadelphia. Men jag skulle också titta på Breeders’ Crown för 2-åringar på Pompano Park i Florida och de hästarna kände jag inte lika bra till. Men det skulle visa sig att där skulle jag träffa på en av mina favorithästar.

Väl på plats i Florida letade jag upp Pompano Park, norr om Fort Lauderdale där jag bodde, och såg där både tränings- och tävlingsbanan. På den senare fick jag se Breeders’ Crown-finalerna för 2-åringar, som vanns av Valley Victory och Peace Corps (båda efter Baltic Speed).

Peace Corps körd av John Campbell vann så där retfullt enkelt med tre längder på en 12-tid. Hon var dessutom snabbare än hingstarna och hon gick rakt in i mitt hjärta, som den där novemberkvällen i Florida slog ett dubbelslag.

Året före hade jag flyttat från Värmland till Stockholm, från Karlstad till Sundbyberg där jag från mitt vardagsrum kunde höra Solvallas speaker och se Solvallas enorma ljusanläggning vid kvällstrav.

Vad jag inte visste vid resan till USA var att Peace Corps senare skulle köpas till Sverige av Stall Pieder från Karlstad och lämnades i träning till Stig H Johansson, tränare på just Solvalla.

Nu blev det så att jag hade tillfälle att se Peace Corps ofta, inte minst i V65 där hon staplade segrar. Den första togs på Solvalla i augusti 1990 då hon vann Jubileumspokalen på nytt världsrekord.

Sommaren 1991 jobbade jag på Årjängstravets sekretariat med Göran Axelsson och Björn Persson. Göran spekulerade i att om Elitloppsvinnaren Peace Corps skulle vinna Årjängs Stora (som favorit), så skulle det säkert passa med ett hederspris med jakt-tema till kusken (Stig H).

Peace Corps kom det året på sitt enda besök till Årjäng, Hon och Stig H vann. Två var Nordin Hanover och trea kullsystern Park Avenue Kathy (som också var trea i Breeders’ Crown-loppet på Pompano Park 1988).

Segern var också Stigs H Johanssons 500:e V65-seger (egentligen rikstoto) så det blev väldigt glatt i vinnarcirkeln. Stig blev rejält förtjust när han som hederspris slapp sin miljonte pokal och istället fick en ryggsäck av älgskinn med knappar av älghorn, ja han tom segerdefilerade med rycksäcken på sig.

Peace Corps hade alltså vunnit Elitloppet 1991 och efter segrar på Biri i Norge och i en V65-final i Örebro så gick hon till Årjäng och vann där från sjunde spår. Efter Årjäng vann hon Åbergs på Jägersro och VM-loppet på Yonkers i USA.

Trots att segern i New York var på tangerat världsrekord (från spår åtta) så blev det Stigs sista med Peace Corps. Resten av sina segrar tog hon med Torbjörn Jansson och Olle Goop som tränare.

När hon lade tävlingsskorna på hyllan hade hon startat 93 gånger och vunnit 62 lopp. Rekordet skrevs till 10,1aak och hon tjänade 24,9 miljoner!

Några år senare (1999) flyttade jag till Ekerö. Vad tror ni hände? Jo 2002 köptes Peace Corps till Ekerö och gick där och njöt av livet som fölmärr.

Fotnot 1: En av de första hästar jag blev delägare i var Zia Speed. Hennes pappa var Baltic Speed.

Fotnot 2: Peace Corps tävlade under åren 1988 – 1994. 1995 föddes hennes första avkomma och totalt fick hon sex föl. 2013 lämnad hon jordelivet, då på Mallorca.

Fotnot 3: Peace Corps vann sju segrar på V65. Tre för Stig H Johansson 1990. Och två till för Stig 1991 (Årjäng blev deras sista gemensamma). Sedan segerdefilerade hon med Torbjörn Jansson två gånger i travets elitserie under 1992. Jag tror jag såg alla sju!

Bilden: Peace Corps och Stig H Johansson i Årjäng. Foto: Claes Kärrstrand – TR Bild.

Hasse Svennehed


infoarjang@arjang.travsport.se