Kroken på Årjängsportalen

http://arjang.nu/kroken

POPULÄR PROFESSOR HAR GÅTT UR TIDEN

Ännu en travprofil har lämnat oss. Holger Andersson, sällan kallad annat än Professorn, har gått bort, 86 år gammal.

Holger och Bibi Frances på hemmabanan en midsommarafton. Ett elegant par.

Blomskogsgrabben Holger hade riktigt gammaldags travblod i ådrorna. Hans far Ferdinand var en tid proffstränare i Norge och Holgers ett par år yngre bror Ossian var en populär amatör, som med enkelt stammade hästar nådde enastående resultat. Ossians dotterdotter Linda Pulkkinen för generna vidare till modern tid.

Holger inledde sin karriär med att köpa den ganska stolliga Frances Bunter, f 1950. Teoretiker som han var är det inte långsökt att tro att han därvid främst beaktade stamtavlan; stoets mormor var nämligen Frances Great, mor till understoet Frances Bulwark. Som första avelspartner valdes Väsby-hingsten Scotch Nibs och 1960 föddes Nibs J:r, en ganska talangfull hingst som, oftast med Folke Hjalmarsson i sulkyn, drog in 73.725 kr på 126 starter (28-17-14). Frågan är dock om inte nästa avkomma, Bibi Frances e Earl Bulwark, var minst lika begåvad, fast hon bara tjänade 44.400 kr (88 st 16-13-14). Bibi blev mor till Spurt, som för Årjängs blivande sportchef Göran Axelson tog en fjärdeplats i Amatör-VM på Vincennes. År 1976 lämnade Bibi sin vinstrikaste avkomma, Frans Iran, som i Ossians vård i det närmaste blev halvmiljonär. Man måste – obs! – hela tiden ha i minnet att prispengarna för 50, 60 år sedan låg på en helt annan nivå än idag.
De flesta av Holgers hästar kom från Frances Bunters linje, men en och annan köpte han också in från annat håll, Sandblom-uppfödningen Flight Boy t ex, som han tränade åt Bengt Engdahl. En annan känd hästägare som anlitade Holger, proffstränare sedan 1969, var sångaren och låtskrivaren Thore Skogman, Årjängsvännen med sommarstuga i Sillerud. Dennes Mr Music blev faktiskt liksom sin ägare en rikskändis.

Själv blev jag närmare bekant med Holger 1951, då vi båda var anställda i Hugo Einarssons åkeri, han som chaufför och jag som lastkarl. Redan då, i 20-årsåldern, var han känd för sina djupsinniga reflexioner i de flesta ämnen och av den orsaken bar han redan den professorstitel som kom att följa honom genom livet. Att ifrågasätta det mesta var en egenskap som han tillämpade även senare när han hamnade i travbranschen. Ibland blev man fundersam, som när han ville utrota varenda maskros på stallbacken, därför att roten innehöll spår av arsenik, men mycket av det han funderade ut var faktiskt sådant som senare har blivit allmänt accepterade sanningar beträffande fodersammansättning, träningsmetoder och annat. Av någon anledning som jag aldrig blev riktigt klok på verkade han hellre starta sina hästar på bortaplan, Axevalla t ex, än hemma i Årjäng, fast de ibland hade minst lika bra löp på hemmaplan.

Holger Professorn var en god vän och en rejäl kompis, en som man aldrig hade tråkigt tillsammans med. Och Marianne, hans stöd i livet och trofasta sällskap, kompletterade honom på ett suveränt sätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 Bengt Kroken Nilsson

Holger Professorn med Bibi Frances förstfödda, Spurt. På bilden har de under Årjängs midsommartrav 1975 just noterat den dittills snabbaste debuttiden i landet, 1.22,1

Holger var tidigt en ivrig hälsokostförespråkare. Dessutom var han rädd för att dra på sig förkylningar så för säkerhets skull fick långkallingarna sitta på till framåt midsommar. Här en julibild från Klosterskogen, där han i stekhettan skyddar skallen mot solsting. Solande hade han inget till övers för.

Holger och hans stalldräng (varje eftermiddag hela högstadietiden) Göran Axelson ute i stora världen. Här på Enghien i Frankrike, där Göran i Amatör-VM körde Spurt till en 4:e plats, samma placering som på Vincennes. Franska språket var inte Holgers favoritämne och det lär ha varit en syn för gudar när han inte hittade det franska ordet för men löste det genom att stoppa in en hödott i mun och tugga. Lägg gärna märke till A:s utställda brallor, 100 procent inne vid mitten av 70-talet.

3 februari 2017

 

Skriv kommentar

HOLMEDAL knäckte KARLANDA

 

Prix d´A är – pust – lagt till handlingarna och Bold Eagle kommer till Elitloppet. Duktig är han, men om han törs satsa på Gyllne Triangeln (Prix d´A, Elitloppet och Årjängs Stora Sprinterlopp), det återstår att se.

En mättad travdag avgjordes även i Årjäng i helgen. Tio välmatade – nåja – löpningar avverkades i en fart som väl matchade onsdagarnas hurtiga V86 – flås. Genom alla tider har Holmedals travklubb gjort sig känd för effektivitet och hög sportslig kvalitet. Uppsättningen funktionärer är outstanding i sitt slag.

Dagens snabbaste var Cypress Star, körd av amatören Laila Ulrika Axelson från Tobyn, Sillerud, tjejen som aldrig missköter en styrning och nu plockade ned V75-aktuella La Diva Rossi i en fräsande finish på 1.17,8. Faktiskt påminde den prestationen inte så litet om skidåkerskan Stina Nilsson som vid ganska exakt samma tidpunkt lika knappt sprintade ner världsmästarinnan Caspersen Falla i Falun.

Redneck Girl, Jokke Ålj och Tåga Viktor var en trio som vann sina löp vid Karlandatravet för tre veckor sedan och nu kom igen i samma goda slag. De bör bevakas extra noga när de kommer ut i reguljära lopp framöver.

Lördagsvinnarna:
1.  Mendez/ Elina Selander 2.30,3  (ponny A)
2.  Polgara Dar/ Frida Lövgren 2.21,7  (ponny B)
3.  Jokke Ålj/ Per Ludvig Nilsen 2.00,2  (idealtid 2.00,0)
4.  From Macarena/ Kristian Lindberg 1.23,3
5.  Lea R.B./ Per Ludvig Nilsen 1.46,1
6.  Redneck Girl/ Thomas Martinsson 1.21,4
7.  Tåga Viktor/ Mats Andersson 1.35,5
8.  Cypress Star/ Ulrika Axelson 1.17,8
9.  Höstbo Fredrik/ Eva Andersson 1.28,7
10. Ruby Frontline/ Jenny Ryman 1.18,4

Fotnot
Vår faktakontroll har brustit. Grovt. I en tidigare notis påstod vi att Pähr Eriksson, Klässbol, innehaft förtroendeposten som kyrkvärd, underförstått då i Stavnäs församling. Så är det förstås inte, det faller ju på sin egen orimlighet. Däremot har hans förfäder i flera led bakåt innehaft hedersuppdraget ifråga. Vi har gett vår fact controller en rejäl uppsträckning. Han försvarar sig ganska ilsket med att hans uppgifter är alternativa fakta.

Pähr har i skrift framfört vissa tvivel om att min ungdoms idol Gustav Raskenstam verkligen stammar från Klässbol. Men hans så verkningsfulla kontaktannons ville ju ha svaren adresserade dit! Om allt är bluff, kommer jag att ofördröjligen raka bort mitt mustaschförsök…

 


Rent fenomenal tempobedömning gör Ludde Nilsen, eller om det är fuxige Jokke Ålj, bakerst på bilden. Förra gången var paret 2 tiondelar från idealtiden med sina 59,8 och nu vann de igen med samma marginal 2.00,2!
OBS i bakgrunden att Holmedal hade satt in extrabuss för att om möjligt överträffa Karlandas publiksiffra från premiäromgången. Det lyckades, om än med nöd och näppe, 201 – 199.

Höstbo Fredrik, 15, vår svenske mästare, är en trogen gäst vid de flesta istrav, men eftersom han nästa nyår faller för åldersstrecket, lär detta ha varit det sista Holmedalstravet han fick vinna. Någon meter efter fototillfället flyger Eva Anderssons högernäve upp mot skyn för både hon och Fredrik tycker om att vara först i mål. Grattis!

 


Mats Persson var handicaper för montéloppet och han inhöstade av dagens måldomare ampla lovord för sitt arbete. Hästen med minst pengar på sig, Ruby Frontline, hade han placerat längst bak, 20 m efter övriga. När det kom till kritan var det aldrig tal om annat än att det 7-åriga stoet och Jenny Ryman stod i en klass för sig. Starkt jobbat, Mats och Jenny!

30 januari 2017

 

Skriv kommentar

HEJ Å HÅ I MYRVARV

Instundande lördag, 28 januari, arrangerar Holmedals Travklubb sina årliga tävlingar. Arena är Årjängstravet och startlistor hittar du på travets hemsida.

Den nu aktiva travklubben är ung till åren. Den stiftades i Bergeruds skolhus 1954. Men naturligtvis kördes det trav i Holmedal redan före 50-talet.

UT UR KÖKET!

Alla minns vi väl sexan som avslutade tävlingarna i januari 1930, vilka då avhölls i Myrvarv. Jovisst minns vi den! Klubbens vice ordförande blev ju efteråt instämd till tingsrätten i Långelanda för att i berusat tillstånd ha ställt till förargelse genom att handgripligen och hårdhänt jaga ut en annan herre som trängt sig in i köket till den kvinnliga personalen som där var i färd med att breda klengås. Dessförinnan hade v. ordf. manat den vid festen närvarande fjärdingsmannen att ingripa, vilket denne nekat göra eftersom han var på plats i form av privatperson.

FÖR MYCKET BESK?
Den åtalade styrelsemedlemmen förnekade blankt att han varit full och menade att han var i sin fulla (!) rätt som funktionär att agera. Antagonisten, den utkastade, misshandlade, fick medhåll av flera vittnen ifråga om svarandens berusning, men denne hade i sin tur stöd av lika många andra vittnen, som intygade att han inte på minsta sätt hade varit påverkad.

Som var och en förstår var frågan en svår juridisk nöt att knäcka för domstolen. Apriltinget klarade det inte, och inte heller vid nästa session i maj kom ett beslut, men vid midsommartinget kom domen: Målet ogillades. Käranden, som begärt 25 kronor för sveda och värk samt 30 kronor för sin inställelse, blev helt utan kompensation för sitt lidande.

Vad lära vi av detta? Jo, sätt dig aldrig upp mot en ordförande! Inte ens en vice.

På förekommen anledning ber oss ordförande Carina meddela att årets travsexa i varje fall inte avhålls nu på lördag och absolut inte i Myrvarv.

En fartfylld start på Kroksjön för 70 år sedan. Närmast satsar Anders på Hagen stenhårt för ledning. Anders är han i hatt, övriga har pôrre- eller sportmössor. Det räckte dock för Anderses del bara till ett tredjepris i den 14-gradiga kylan. Isen var 60 cm tjock, eftersom detta tilldrog sig på vintern.

 

Fotnot. I vår konstant pågående tävling om vackraste hästnamnet har till semifinal i Holmedalsgruppen gått Branders Vega, Krokjänta och Skålerudsulla.

24 januari 2017

 

Skriv kommentar

Karlanda äldst men först ut

 

 

KARLANDATRAV med SVENSKT REKORD!

En strålande vinterdag var inramningen när landets näst äldsta travklubb inledde säsongen 2017. Ett svårslaget svenskt rekord slogs på funktionärssidan, enär man lyckats övertala en äldre herre att sätta sig vid speakermikrofonen. Hans dokumenterade 86 år betydde att det gamla veteranrekordet galopperade all världens väg. Det lydde på 85.

Trots vissa brister skötte sig den grånade gentlemannen tämligen acceptabelt. Han envisades med att på 1940-talsvis kalla körsvensförändring för ”körarändring” och ”ha kört/ridit för tidigt över startlinjen” fick han till ”tjuvstart”, men det är skönhetsfläckar som med utvecklingssamtal och nån veckas fortbildning borde gå att slipa bort. Värre är det sega tempot. Nu hann publiken med att notera såväl tider som placeringar i sina programblad. Det skulle Ordinarie Ola aldrig ha tolererat!

Defileringmarscher och andra musikaliska inslag fick de 199 (årets hittills högsta siffra!) tillstädeskomna inte glädja sig åt. Anläggningen hade pajat, sannolikt beroende på besvansade kamrater som lämnat sin spillning både här och där. De tusentals exemplar av större husfluga som brukar möta premiärfunktionärerna i tornet varje år, var emellertid färre, kanske bara något hundratal. Utrotningshotad art?

Tävlingarna avvecklades i god ordning under ledning av måldomare Rutger Strömberg och huvudstarter Gert Eriksson. Dagens hårdaste slutstrid fick vi i kallblodens snabblopp, där Lökki Ess fick ge precis allt för att kontra ut Bilbo B.S.

I tur och ordning fick följande ekipage segerdefilera:
1. Prins Emil/ Signe Lindberg
2. Jokke Ålj/ Per Ludvig Nilsen 1.59,8 (idealtid 2.00)
3. Livi Invest/ Josefine Bood 1.23,1 (monté)
4. Väskinge Anna/ Kristian Lindberg 1.38,6
5. Redneck Girl/ Thomas Martinsson 1.21,7
6. Tåga Viktor/ Mats Andersson 1.34,9
7. Flying Garbo/ Kristian Lindberg 1.22,2
8. Lökki Ess/ Håkan Olsson 1.36,5
9. Karl Oscar Palema/ Peter Strömberg 1.18,4

Kristian Lindberg var som bekant den som tog hem Arvikas championliga i fjol. När säsongen för Årjängs del fortsätter lördagen den 28 dennes med Holmedals travklubb som arrangör, ligger han i spets även i årets vinterliga. Kommande lördag, 14 januari, avhåller Vadjungens TK sina tävlingar och söndagen den 22 är det Edas tur. Arvikatravet är skådeplats de båda gångerna.

 

2017 års första seger, den tar Signe Lindberg med Prins Emil även om Kylemos Wide och Felicia Persson spjärnar emot i det längsta.

Här tar Kristian Lindberg ledningen i championligan 2017 med debuterande Flying Garbo, en dotter till Scarlet Knight som såg riktigt bra ut. Run The World/ Peter Strömberg tar andraplatsen före Laza Magic/Rebecca Arnerlöf.

Tätt, tätt var det vid staketet. 199 besökare räknades in. Fast än är det ju förstås långt till Solvallas onsdagssiffror, när V86 avgörs. Minst det dubbla krävs för att konkurrera. Björn Martinsson fångade några av de 199 på bild.

 

 

 

 

 

9 januari 2017

 

Skriv kommentar

INTE PÅ SVALSJÖN

DAGS FÖR TRAV, MEN INTE PÅ SVALSJÖN
Forna tiders istrav är numera ”istrav” och har, av säkerhetsskäl och för bekvämlighets skull, här i Västvärmland flyttats till de permanenta landbanorna i Årjäng och Arvika. Jag tror förresten inte många med häst skulle ha dristat sig ut på Svalsjön instundande lördag, även om där på nyårsdagen låg ett bortåt decimetern tjockt istäcke.

Annat var det för 20 år sedan. Nordmarksbygdens Ingmar Danielsson, journalist och fotograf, tog trippen till Karlanda 11 januari 1997. Vi visar två av hans foton.

Före travet gavs möjlighet till en provtur i korgsläde. Det framgår av bilden. I förgrunden ser man ett par typer av slädar, lämpliga för tävlingsändamål. Fast att klänga upp i den vänstra konstruktionen och dra iväg i full fart, det torde ha krävt ett visst mått av mod, även om överblicken framåt är bättre än den man har i en sulky. Till höger står en kappsläde som verkar betydligt säkrare.

Om jag inte tar helt fel så är ett av husen i bakgrunden Änga 1, som numera bebos av två inom regionens travsport välkända ungdomar: Ola Karlsson och Elina Jernberg.

Ingmar Danielsson begav sig till bortre långsidan och plåtade ett fält varmblod på väg till defilering. På publiksidan är det som synes (hoppas jag) tätt med folk, uppskattningsvis mellan 250 och 300 personer. Väl påpälsade får vi tro, för gradstocken visade på minus 11.

Och nu på lördag är det dags igen. Årjängstravet är platsen och det första startfältet släpps iväg kl 11.30. Åtminstone ett 50-tal hästar är anmälda, meddelas det från sekretariatet. Startlistor hittar du på travets hemsida. Karlanda Travklubb är arrangör, vilket borgar för att god ordning ska råda. Så har det nämligen varit alltsedan 1894, då klubben bildades.

BONUS

Efter deadline har rent oförklarligt ytterligare två av Ingmars bilder från -97 flutit upp på redaktionsbordet.

Här har Mikael J Andersson tagit hem ett lopp med en glad Christina Skogströms Pralina. Med hederspriset i högsta hugg bereder sig kommunalrådet Åke Larsson på att gratulera. 

I det med stort intresse emotsedda kappslädesloppet var världsmästare Kalle på Trappa något av favorit med Barrystjärna och de båda leder här (utvändigt) med ett varv kvar. Men satsningen räcker bara till en slutlig fjärdeplats. Invändigt om sig sig har de Paribläsen och Olle på Nytomt Axelsson, som blir tvåa. Segraren hittar vi längre bak, den långväga gästen Bossum Rigel/ Hilmer Haglund. 

SISTA RONDEN?

SISTA RONDEN?

Mitt husorgan (törs man använda det ordet utan att bli stämplad gubbsjuk?) sedan åtminstone 60 år tillbaka, Travronden, har gjort en stor läsarundersökning och med den som grundval knipsat bort de startlistor och resultat som tidigare tillhandahölls i tidningen. De uppgifterna hämtas enligt chefredaktör Joakim Svensson snabbare och bättre genom en mobil app som man kan ladda ner till såväl iPhone som Android.

Jojo, kan man säga. Men hur gör vi som inte har varken iP eller And? Det lär väl finnas en och annan halvrutten åldring i stugorna som inte är uppkopplad via läsplatta?

Även jag har gjort en stor läsarundersökning i denna fråga, men den enkäten gav helt motsatt resultat. Alla fem jag frågade ville ha resultatlistorna kvar. En gissade att Rondenbasen nog kände vinddraget bakifrån från den mäktiga intressegrupp som enligt ryktet planerar att starta en helt ny obunden travtidning. (Hur obunden en sån avisa nu kan bli med röst- och penningstarka ägare i bakgrunden?) ”Något måste vi hitta på!” tänkte väl Jocke.

Själv klagar jag inte för jag disponerar tjänstedator och går med rappa pekfingrar in på Svensk Travsport/Tävlingar/Tävlingskalender, där allt finns att tillgå betydligt överskådligare än i papperstidningen. Med bestraffningar och allt, vilket gläder en skadeglad surgubbe.

Upprymt glad blir jag när jag ser att Ronden rökt fredspipa med Åke Svanstedt. Pipan har varit släckt i sju hela år, alltsedan tidningen skrev elakt i samband med den s k grisfösarrättegången. Åke fälldes som bekant i tingsrätten för grisföseri men fick upprättelse i hovrätten. Fällningen ägnades massor av utrymme, medan frikännandet inte blev lika uppmärksammat. Med nytt folk i tidningsledningen har Åke omprövat sin bojkott och medverkar i en öppenhjärtig intervju, författad av Patrick Sjöö.

Om skribenten är släkt med den i våra trakter kände travprofilen
P.W.Sjöö vet jag inte. P W vann som bekant Årjängs Stora Treåringslopp en gång i tiden med Sjöjungfrun på nytt personligt rekord, 2.18,3, till 25 ggr pengarna. Förstaprisets 500 kronor var mycket pengar 1946.

Den moderne Sjöö är en av oss många som oroar sig för avfolkningen på våra travbanor. Patricks recept har jag aldrig hört förr: Öppna stallbackarna för dem som är intresserade! Förslaget går alldeles på tvärs mot allt man hört förut, där det gällt att – i spelsäkerhetens namn (magnecyl till hästarna) och för att förebygga olyckstillbud – hålla stallbacken så ren som möjligt från löst folk med eller utan barnvagnar. Men det kanske blir så tunt med folk på publikplatserna att det inte blir nån svårare trängsel om alla flyttar över till stallplanen?

Jag är böjd att hålla med Sjöö om att det med små medel borde gå att tillgängliggöra stallbackarna för publik, framförallt ungdomar. Det torde i inte ringa grad motverka den totala förgubbning som allvarligt hotar travsporten.

 

PS. En ganska högljudd läsarkrets efterlyser bildmaterial från förorten Bôtten, som jag tycks ha nämnt ganska ofta i olika sammanhang. Jag ska försöka hitta nånting, men det var nog helt enkelt så att ingen tyckte att området var värt att ödsla film på. Egentligen märkligt eftersom procentuellt sett ovanligt många bemärkta personer har fostrats där

TA AV DOM MÖSSORNA!

PEDAGOGISKT DEBATTINLÄGG

Inte för det att jag någonsin grottat ner mig i PEDAGOGIK, men man kan inte undgå att med något års mellanrum se rubriker om PISA-rapporter, där det talas om att svensk skola är så usel. Fast just i år drogs mungiporna upp på f utb.min. major Björklund och hans efterträdare menige Fridolin, för 2016 ser siffrorna aningen bättre ut. Eftersom jag hela tiden suttit inne med lösningen på alla inlärningsproblem, småskrattar jag för mig själv. Lösningen är: TA AV DOM MÖSSORNA!

Att just Pisa ska tillmätas så stort värde är för mig ofattbart. Deras kampanil påminner om den tapetsering jag med hjälp av goda kamrater (Skogström, Carlénsson) gjorde i sommarstugan den minnesvärda natten 25- 26 juni 1959, då våran Ingo bankade skiten ur Floyd. Den tjusiga mönstertapeten vi anbringade lutade mer och mer för varje våd ju längre den varma, vätskekrävande, kvällen led. 

Min gamle scoutledare Skollärare Gottfrid Rinstad röt alltid: HAR DU ÄGG I MÖSSAN, GOSSE? om någon missade att hälsa via mössavtagning. Att i skolsalen sitta med skallen täckt, vilket numera är standard, var något helt otänkbart. Man skrämde oss och påstod att gamla överfurirer var i stort sett skalliga därför att de ständigt bar båtmössa, utom- som inomhus. När jag på I2 tjänade fosterlandet 1950-51 gjorde jag en egen Pisaundersökning och fann att påståendet stämde. Att skrämma nutida ungdomar med håravfall av militär typ är emellertid meningslöst, eftersom en bar skalle numera är högsta mode och något som väldigt många eftersträvar. Nej, här krävs hårda nypor och integritetskränkande TVÅNG. Bort med kepsarna så att multiplikationstabellen tar sig in i skallen! Sen knäcker vi lätt som en plätt Sydkorea i nästa Pisaturnering.

Om jag nån gång i framtiden väljer lärarkallet så kommer jag att agera enligt min övertygelse. Keps av! Att bli hudflängd i massmedia, JO-anmäld och pariastämplad, det är smällar jag får ta. Stolt och rakryggad kommer jag att stå där vid skampålen. Barhuvad!

Mycket talar för att det måste vara svårt att bibringa en sån här elev kunskaper av bestående värde. Ser man inte lite kocko ut med mössa?

Tvenne dubbeltrav lyser upp 2017

 

Det är väl inte alltför svårt att se åt vilket håll utvecklingen går inom svenskt trav. Uppåt möjligen för en del, men klart nedåt för småfolket. Till den kategorin hör förstås Årjäng, som under tidernas lopp fått många epitet: småbana, säsongsbana, sommarbana, eventbana och t o m pluttbana. Verksamheten här bygger till stor del på amatörer och deras hästar och när nu amatörtränarnas led glesnar oroväckande får det naturligtvis återverkningar.

Senare ledet i substantivet travsport har ersatts av ordet spel, för det är spelet på hästar – virtuella eller levande – det handlar om. Men att bara bittert sitta och klaga över utvecklingen gagnar föga. Det är som det är. De mesta fantasifulla nya spelformer tillkommer ideligen. Den senaste innovationen heter Top 7, där det gäller att i rätt ordning pricka in de sju första hästarna i ett givet lopp. Men sanna mina ord, detta är inte den sista spännande spelform som med pukor och trumpeter kommer att lanseras! Tjoflöjt, sa Janne Vängman.

 

Nu har tablån över nästa års trav anlänt. För Årjängstravets del försvinner två tävlingsdagar. Föga överraskande, eftersom man vet att alla småbanor lever på nåder och bara kostar pengar. Innan spelbolaget ATG övertog ekonomin skötte varje travbana sina egna finanser med en viss procent på spelet plus ett inte försumbart tillskott i form av s k bråkdelar. Om en häst t ex gav ett vinnarodds av 1.99 betydde det att spelaren för en satsad tvåkrona fick 3 kronor tillbaka eftersom den matematiska utdelningen 3.98 avrundades neråt till jämnt krontal. De 98 örena tillföll travsällskapet. Och många 2-kronor var investerade, eftersom det var den vanligaste valören.

Vi får alltså 17 tävlingsdagar till vårt förfogande. Premiären, som förr i världen var en klang- och jubelföreställning, äger 2017 formen av ett föga upphetsande lunchtrav måndagen den 10 april. Dag 2 är heller inte mycket att hissa flaggan för eftersom den, söndagen den 24 april, är en breddag, och dag 3, söndag 7 maj, är ett nytt lunchtrav.
Man kan alltså utan att anstränga sig över hövan säga, att Årjängs säsong inleds ganska försiktigt. Överhuvudtaget är det under 2017 inte mycket som får det att vattnas i munnen.

Årjängs Kommuns Dag drog för ett dussin år sedan bortåt 4000 besökare, mycket tack vare det här ekipaget, Järvsöfaks och Jan- Olov Persson. Numera är det troligen omöjligt att locka hit stjärnor av den digniteten, för Månprinsen A.M. har inte riktigt samma intresse av att visa upp sig.

Men ett par ljuspunkter lyser upp redan nu, i novembermörkret. Vår Stordag lördag 17 juli, V75-dagen, får vi behålla och dan före, fredag 16 juli, blir det också tävlingar. Hoppas att kommunalrådet Daniel då utropar den förlängda lunchen till Årjängs Kommuns Dag och bjuder alla kommunanställda  på kaffe med baguette.

Ett annat dubbeltrav får också vår uppskattning, Marknadshelgen 16-17 september. Den lördagen brukar det myllra av folk på platserna, vilket garanterar god stämning. Att vi sen inte har mer än ett ynka lunchtrav på midsommarafton, det är bara så surt och himla ynkligt. Det blir till att leva på gamla minnen i stället. Och sitta på huk och falskeligen påstå att små grodorna är lustiga att se.

Men istraven, gott folk, ISTRAVEN! Lördag 7 januari drar Karlanda Travklubb på med sitt arrangemang. Så har de inlett säsongen i stort sett varje år sedan 1894. Tjoflöjt!

HÔTT SEGGER HAN KROKEN?

Fördelen med en sån här blogg är att man kan haspla ur sig ungefär vad som helst utan att anstränga hjärnan. Är texten man producerar alltför korkad, kan man ju alltid trösta sig med att det är så få som läser den. Hittar man å andra sidan ett guldkorn så fröjdas man över att så många får ta del av visdomen.

UMESSTANES
Med ett överlägset hånflin har jag i alla tider sett ner på folk som använder rattmuff. För att inte snacka om såna som skaffar bil med elvärme i ratten. Ännu en gång får jag vältra mig i gôret, kvidande FÖRLÅT! Vår Kia har eluppvärmd ratt, och herreminskapare va´ gott för de av många års hårt proletärt slit valkiga nävarna! Umesstanes! Och backsensorn, tack för den! Skonar en utsliten rygg och stel nacke. Och farthållaren! TACK!

 

Den här ganska till åren komne springaren förvärvades av farsan (på flaket), men inte på auktion utan från Einar ”på Skålre” Eriksson. Inte kostade han skjortan heller, 1.900 kronor. Einar hävdade att det var självaste Bondegutten, en mycket snabb norrman och far till många goda travare. Jag tvekar något på den punkten, men det kan ha varit en ättling till stjärnhästen. Möjligen. Farsan, ”Nils i Kroken”, och Erik Andersson ”Natt och Dag” (till höger) körde varor från järnvägsstationen ut till affärerna under många år. Den möjlige Bondegutten var  rent otroligt snäll och kunde lämnas var som helst utan att bindas fast. 

 

HÔ FÅR JÄ FÖR MAARA?

Det är väl tänkt att årets fynd på travhästauktionerna här hemmavid och utomlands ska vara samma pållar som tar hand om dubbla prispengar i de svenska stora unghästloppen under pokalåret 2018? För inte snålar väl storgubbarna in på de futtiga 20.000 det kostar att vara med i premiechansningen? Mellby-Rune Andersson handlade dyrast, en hingst e Muscle Hill för 410.000 dollar. Med dagens kurs torde det bli drygt 3,6 svenska millar. En handfull andra blågula travvänner bläddrade också upp mer än miljonen för fyrbenta ungdomar, plus att det även fanns en del fattiglappar som inte hade råd med mer än halva den summan. Hursomhelst, spännande ska det bli att följa de 30 nyinköpta ettåringarna i deras karriärer.

Just den här senaste köpfesten ägde rum i Harrisburg, ett namn förknippat med den kärnkraftskatastrof 1979 som var så osannolik att den enligt Tage Danielsson sannolikt aldrig inträffat.

Men apropå stora auktionspengar så letar sig min tanke osökt bakåt i tiden, till mitt första auktionsbesök på 30-talet nångång, när auktionisten i Bergerud hojtade: Hô får jä för maara? Riktigt så lär det inte ha låtit i Harrisburg.

TRUMPS hette en amerikaimport av elitklass, född 1936 e Hollyrood Harkaway – Calumet Althea. Jag var ett hängivet fan av honom, även om han och jag aldrig hade någon närmare kontakt förutom den som den fantastiske chefredaktören Sannlunn i Travronden förmedlade i sina spalter. En 132 starter lång karriär gav 79.600 kronor i inkomst ( 50 segrar – 17 andra – 5 tredjeplatser). En total miss blev han tyvärr i aveln trots en del hyfsade chanser.
En annan amerikan är DONALD TRUMP, som i förväg ordade vitt och brett om att presidentvalet var riggat men inte längre tror att så var fallet, eftersom han själv blev vald. Han är nog inte uppkallad efter den skånska 40-talsstjärnan Trumps. Av tidningsbilder att döma har han dessutom lyckats bättre i aveln och enligt egen utsago lärt sig att med handgripligt kreativa metoder fånga vackra kvinnors hjärtan, fast han – oss emellan – inte själv är något glasfat.
För mig är faktiskt Donald och vår egen politiker BERT KARLSSON nästan porträttlika. Minns du Bert? Ny demokrati? Han misstroddes länge för populistiska åsikter, bl a i invandrarfrågan, men hu! vad man bedrog sig! Ingen har väl som han engagerat sig och skaffat tak över huvudet åt så många flyktingar som han gjort. Hoppas att det även i Donalds bröstkorg klappar ett lika gott hjärta, när det kommer till kritan!

Det kan förhoppningsvis bli riktigt bra, för Donald tycks vara en Bert i kubik.

Mest FOTBOLL

I ett tidigare avsnitt av denna blogg behandlade jag min upplevelse av födslovåndor i samband med släppet av travets jubelbok Mellan 50 och 80. Ångerköpt pudlade jag där för sammanblandningen av två Johan i Högerud. Efter den ene, Johan Stenström, var Näverns Johan uppkallad, medan den andre, den omfångsrike Johan Persson, fick inte så lite beröm för sin målvaktsinsats vid en välgörenhetsmatch i fotboll 1943. Han råkade vid ett ingripande sätta sig på bollen som sprack. Vad jag genom slarvig research totalmissat var att denne Johan förutom slaktare Karl hade flera bröder ytterligare, av vilka två har satt betydande avtryck inom travsporten. Namnen är Elof och Ernst, båda habila amatörkuskar som fört sina travgener vidare till skickliga travsportsmän: Weine, Bengt, Roger, Tomas och Sören.

 

Raderna om fotbollsmötet mellan Årjängs Gubbar och Årjängs Damer 1943 har triggat igång en intensiv nostalgisk process. Margareta f Axelson letade fram ett lagfoto av flickorna som deltog. Hennes (och Görans) mamma Kickan f Johansson står längst till vänster. Tjejen bredvid henne kan möjligen vara Elsie Hedin och nästa är Maja på Långås, gift med Frank Flink. Hon i vit blus är okänd och nästa är Ingrid Karlsson med extranamnet Hörken, eftersom hennes far kom (rallare?) från orten med det namnet, nära Grängesberg. Maj-Britt Elovsson, något år senare gift med Lars-Eric Nian Ericsson, kan vara hon längst t. h.
I främre raden hittar vi från vänster Anna Trell, kanske Maj-Britt Lindbom (gift Nyrén), okänd målvakt, Anna-Lisa Ottersten (gift m Rune Wilhelmsson) och en okänd till.

Hjääälp!!! mig med kompletteringar/rättelser!

Lars-Erik Olsson (Lars på Konsum), 92, har bistått mig med personuppgifter och Per-Evert Ottersten, snart 88, har fyllt på med minnesbilder. P-E minns bl a att matchen dömdes av leksakshandlaren Helmer Alsterdal i frack och hög hatt. Denne, som var en populär och begåvad författare till revytexter och humoristiska kväden, skrev notiser för Karlstads-Tidningen, men om han så värst ingående läst fotbollsregelboken är osäkert. När en av damerna bryskt kapade Emil ”Sjuan” Svensson i straffområdet dömde Helmer helt korrekt straffspark, men till flickornas favör! Per-Evert minns dessutom ett avgrundsvrål från ”Sjuan” när Joel Lindstedt närmade sig målet: ”Skjut, för helvete, Joel, SKJUT!”

Matchen, som slutade med seger – 4-1? – för de avfotograferade damerna, spelades på den nya arenan innanför travbanan, till speldugligt skick återställd efter det att den söndertrampats av norska arméhästar i april 1940. På bergknallen i bakgrunden till höger syns inte Nordiska Travmuseet för det uppfördes inte förrän 1997. Den lilla byggnaden i bakgrunden t.v. tjänade som lokal för inskrivning under travdagarna och blev under 1960-talet den vårdcentral där sjukvårdare Herbert Olsson i Struven ömsint och proffsigt tog hand om alla olycksfall. Han förärade varje travdag inskrivningschefen Gustaf på Wall (”Walcott”) färska lantägg, vilka denne ungkarl tacksamt tog emot.
Den efter fotbollsdrabbningen hemvändande mannen hitom inskrivningen är oidentifierad. Därest någon i sin ägo har en bild på det förlorande gubblaget, lovar jag att publicera densamma.

TOM TILL TUSEN

TUSENKLUBBEN, DÄR HITTAR MAN DE BÄSTA!

Att komma stickande med en aldrig så noga ifylld ansökningsblankett duger inte alls, om man vill vinna inträde i Tusenklubben. Nej, då gäller det att lära sig allt om hur en travhäst ska skötas, tränas och framförallt köras i lopp. För det är bara när en med svensk licens försedd kusk vunnit 1.000 travlopp som hen blir accepterad som fullvärdig medlem i denna exklusiva församling.

En som är väldigt nära sitt inträde i Tusenklubben är TOM HORPESTAD, som enligt en rubrik i Årjängstravets jubileumsbok kom hit som en stormvind för 19 år sedan. Nu är han, ännu inte fyllda 50, bara en handfull segrar från 1000.

Gunnar Nordin, mellanbrodern i den berömda brödratrion, var nr 3 i klubben och han får representera den sextett som deltog i den historiska matchen på Färjestad 1964, embryot till Tusenklubben. ”Eleganten” kallades han ofta, inte utan orsak. Här har han värmt sin energiske lille kämpe, Gay Noon inför ett storlopp på Färjestad. 

Per den 1 november 2016 har 89 herrar (inte en enda kvinna!) tagit klivet in i 1000-klubben. Den förste var Gösta Nordin 1956, platsen var Solvalla och hästen hette Inez Ford. Året efter kom Åbys Algot Scott (med Frazer, helbroder till Codex, som för Sören Nordin vann Årjängs Stora 1955).

Hasse Svennehed på ATG har hjälpt mig att ta fram uppgifter, vilket inte alla gånger är helt enkelt. I forntiden var ju registreringen av travtävlingar inte på långt när lika utvecklad som nu i dataåldern. Att nå tusenstrecket var dessutom mångfaldigt svårare förr, då det tävlades bara nån enstaka gång i veckan, oftast söndagar, och de flesta större banor stängde för sex veckors sommarsemester. En så dominerande gestalt som vår egen Paul Albinsson hamnade därför ”bara” på drygt 500 segrar, en summa som arbetsnarkomanen Björn Goop matchade på ett enda år, 2006, då han nådde den rent otroliga siffran 501.

Så här kul kan man ha det på Travmuseet. Tom i glada vänners lag flankeras av tränarkollegan Jonas Moberg t .v. och Årjängstravets ordförande Alf Albinsson.

1000-klubben som idé föddes i Värmland (se ovan), på Färjestad närmare bestämt. Där arrangerades år 1964 en tränarmatch mellan den sextett som dittills vunnit 1000 gånger eller fler: Gösta, Gunnar och Sören Nordin från Solvalla, Algot Scott och Ragnar Thorngren från Åby och arrangörsbanans Folke Hjalmarsson. Folke var alltså Värmlands första tusenklubbare. Till hemmapublikens förtjusning var det också han som vann det här första mötet mellan giganterna.

Nr 89 i den illustra klubben är en norrlänning, Umåkers John Östman, som vann inträde i juli detta år. En hel del talar för att TOM HORPESTAD kan bli Nr 90. Vi håller tummarna!

Tom Horpestad har under årens lopp haft många stjärnor i sitt stall, men den klarast lysande är i alla fall Gazza Degato, som riktade hela Sveriges blickar mot Klevane utanför Årjäng när han den 5 september 2004 hemförde Svenskt Travderby. Bilden är från midsommarfirandet på hemmabanan.

PARAMETERALLERGI

Ibland – men inte ofta – läser jag travbasen Johan Lindbergs veckobrev. Så var dock fallet vecka 40. Likt alla skribenter med tyngd talar han förstås om olika parametrar, ett ord jag av någon anledning är gravt allergisk emot. När en text inleds med det ordet, får jag onda aningar.

Den här gången, vecka 40, besannas aningarna, när det per omgående dyker upp ett ord som arenaupplevelser, kopplade till kommande V75-dagar. Med kalla rysningar efter ryggraden får jag företeelsen rockorkestrar i åtanke. Vi utsattes för ett dylikt trauma för några år sedan och var på vippen att drabbas även häromåret. För oss enkla själar är en V75-dag i Årjäng i sig självt en arenaupplevelse som absolut inte behöver, eller får, kryddas med ovanifrån påbjudna jippon. Allt annat ljusgrönt ståhej räcker långt. I detta påstående tror jag mig ha åtminstone 10.000 följare, de som år efter år ser lördagen i mitten av juli som det värmländska travårets höjdpunkt.

Är det nån som tror att de här 10.000 sommarklädda kamraterna står och väntar på att en rockorkester ska dra igång?

Vem som kläckte termen POKALÅRET vet jag inte. För mig doftar ordet pokal 30-tal. Finns det nåt som är mindre modernt än dammsamlande smaklösa pokaler? Travsportsmän i äldre dar, och framförallt deras städansvariga kvinnor, har suckat och gråtit över fyllda vitrinskåp med eländet i långliga tider. Nu är jag väl inte så korkad att jag tror att 2018, pokalåret, kommer att översvämmas av Sporrongs produkter, nej det är inte det jag menar, men termen POKALÅRET, hur hittar man den?

Min egen pokalsamling är väl inte så imponerande. Den inskränker sig till 1 st c:a 7 cm hög tennpokal, erövrad i mycket skral konkurrens vid en skidtävling 1936. Den iakttogs senast, illa tilltygad, i morsans hönshus runt år 1950. Var finns den nu, säg, var finns den nu? (Nu slår det mig ; kan jag vara avundsjuk på alla som har riktiga, rejäla pokalsamlingar?)

När vi nu är inne på framgångar i skidspåren, kommer jag tvärt in på det gamla talesättet SKADEGLÄDJEN ÄR DEN ENDA SANNA GLÄDJEN. För maken till den illasinnade jakten på Therese Johaug får man verkligen leta efter. Herregud, va´ många dopingexperter det finns och alla har haft detta klart för sig hela tiden! Vad har tjejen gjort? Jo, hon har kladdat på en salva på sönderbrända läppar, en salva som innehåller nån anabol steroid med varningstext på tuben och allt. En oförlåtligt klantig idiot till landslagsläkare har köpt och gett henne medlet, som hon säger sig ha tagit i god tro. Jag tror henne. Men naturligtvis borde hon själv ha läst innehållsbeskrivningen, förvisso är det så.

Ingen rök utan eld, är ett annat sånt där talesätt, ofta använt i skadeglatt syfte. Men inte ens den skadegladaste av de glada kan väl inbilla sig att Thereses suveräna framgångar i spåren beror bruk av kriminellt läppglans? Att sen förskrivningen av astmamedicin i norska skidkretsar nått en sån gräns att många måste har frikort på apoteket, det är en helt annan sak.

Nej, jag säger som Skarplöth skulle kunna säga: Vi på toppen är infamt påpassade. Men när alla parametrar mot kvällen är hoprafsade, lägger vi oss ändå med ett gott samvete som huvudkudde. Läpparna, torra och såriga efter en lång dags dösnack, smörjer vi med fet, gammaldags cerat av kvalitetscertifierad typ utan främmande tillsatser.

FÖDSLOVÅNDOR

BARNSBÖRD

Liksom vid barnafödande är det, när en bok kommer till, i våra dagar kutym att en nervös pappa är med vid förlossningen. Så var det även för Göran Axelson och mig på marknadslördagen, när Från 50 till 80, Årjängstravets jubileumsbok, släpptes. Vi båda är utpekade som huvudansvariga och gemensamma vårdnadshavare för de 208 sidorna, vackert layoutade av den fenomenale Daniel Markstedt. Kjell Ericsson klippte navelsträngen vid en enkel, men stilfull, ceremoni på Travmuseet. Inte ett öga var torrt.

KOLLA SIDNUMREN!
Boken, eller låt mig i ärlighetens namn säga LIVSVERKET, har i stort sett tagits emot väl. Men det är nåt lurt med inbindningen. I mitt ex följs sidan 49 av sid 34 och sen kommer Even Elvenes med Mitt liv med Årjäng på sid 38, i och för sig bokens absoluta höjdare, men den var ju med redan tidigare på en annan sid 38. Därför manar vi här och nu alla som införskaffat boken: Kolla numreringen! Det är vissa av sidorna mellan 30 och 75 det gäller. BYT vid behov till en felfri variant!

FEL JOHAN
Att sidnumreringen har sina brister, det kan man möjligen ha överseende med. Svårare är det att som jag gjort på sidan 87 peka ut fel Johan som den som fått Näverns Johan uppkallad efter sig. Eftersom jag i min enfald bara kände en Johan i Högerud trodde jag att det var honom som Erik på Nävern tänkt på, Johan Persson. Denne var far till Gustav (Tjocken) och Karl, slaktarn, samt en drös döttrar. Av Tjocken, som verkligen var voluminös, har jag ett levande minne från en match Gubbar – Flickor till förmån för Finlandshjälpen 1942. Tjocken stod i mål – var annars? – och råkade sätta sig på bollen, som naturligtvis sprack och blev oanvändbar för all framtid. I gubblaget vill jag minnas att andra kändisar deltog; Joel Lindstedt, Erik Flagg och Ivar Gabriel Ljungström för att bara nämna några. Bakom Tjockens mål stod en 50-back Åmåls pilsner, för det var en varm sommarkväll. Åtskilliga buteljer öl tömdes under halvtimmen det tog att få fram en reservboll.
Karl Persson var slaktare och även av honom har jag ett minne från krigsåren. Mina småkriminella föräldrar hyste i hönshuset en helt olaglig gris – man var egentligen tvungen att uppge sådant innehav till kristidsnämnden och det hade farsan underlåtit – och Karl kom till Bôtten för att ta dräpen på julgrisen en sen novemberafton. Dramatik uppstod när offret skrek – skrek som en gris faktiskt! – och eftersom ingen ville påkalla uppmärksamhet från polis Wille Nordström, som bodde inom hörhåll, i Anna-Kajsas hus, blev det nervösa minuter innan Karl fick tyst på galten.

RÄTT JOHAN
Men där halkade jag in på ett sidospår. Det jag ville säga var: Äras den som äras bör. Näverns Johan var kristnad (hm!) efter Johan Stenström, Johan på Åsen, och ingen annan. Denne Johan var en sympatisk karl som inte gjorde mycket väsen av sig. Två kor hade han på Åsen och försörjde sig i övrigt på att hjälpa till med olika sysslor hos vänner och grannar, när så påkallades. Den Johan var det! Stenström.

Ivar i Byggninga, 2, chockades svårt när pappa Ola bläddrade fram oldefar på sid 63 i jubileumsboken. Det är lätt att förstå gossen. 

HJÄRTSKÄRANDE
Jag påstod högre upp att vår bok fått ett positivt mottagande, men det var en grov överdrift åtminstone vad gäller yngsta barnbarnsbarnet Ivar, 2, som brast ut i hjärtskärande gråt när han på sid 63 fick utpekad för sig sin oldefar (Ivar är halvnorsk). Gossen var faktiskt otröstlig och föräldrarna tvingades riva bort sidan. Synd att de inte fått ett defekt exemplar där sid 63 fattades.

CHAMPION?
Vem som blir årets Årjängschampion står än så länge skrivet i stjärnorna. Söndagen den 2 oktober får vi svaret, när säsong 2016 avslutas med en V64-omgång. Ska CARL JOHAN JEPSON för första gången få ta emot vackra hyllningsord från ordförande Alf Albinsson, eller blir det femtonde championatet för BJÖRN GOOP? Båda kör flitigt under avslutningsdagen och läget är det att Björn måste vinna tre gånger mer än Calle för att få titeln. Alls ingen omöjlighet, för han har fina chanser.
Bland lärlingarna kan ingen passera JENNY MAHONY och som årets framgångsrikaste amatör hotas BJÖRN HUMBORSTAD bara av Per-Olof Svantesson, som med full klaff för Cessna S.S. slår sig förbi.

15-09-11

HÖLL SIG DÄR FRAMME: JENNY OCH PAW

 

Rapanoe Bell

Rubriken här ovan tycker jag själv är enormt fyndig. Jag har jobbat länge för att få till den. Den kom till nästan som genom en ingivelse några timmar efter det att lunchtravets lopp 4 och 5 hade körts.

 

I lopp 4 såg PAW MAHONY till att omedelbart ta platsen där framme med John O Jensens Rapanoe Bell för att sedan hålla den positionen ända in i mål. På bilden uppvaktar favoriten Bella Jaam/ Jonas Moberg varvet kvar, men mycket närmare än så här tog de sig aldrig. Åmålshästen kom från seger i Arvika, då ägarkörd av John O, men det imponerade tydligen inte på spelarkollektivet för oddset på Rapanoe skrevs till ansenliga 28 ggr (9,02 på plats).

Neverendingdream

 

I loppet därpå gjorde JENNY MAHONY, Paws maka, likadant. Direkt till positionen där framme med storfavoriten Neverendingdream och sedan var det bara att måtta in segern med många längder. Detta skedde i VF.s serielopp för lärlingar, där en Amerikaresa väntar vinnaren. Med den här fullpoängaren i fickan har Jenny ett utmärkt läge i den tävlingen.

 

Vår bild visar även här hur det såg ut med 1000 meter kvar.

 

Att jag belåtet kluckar så hakorna dallrar över rubriken upptill beror på att paret Mahony bor i Mangskog, i hemmanet Rinnen, på gården DÄR FRAMME. Där satt det!

2015-09-09

 

Krabat

 

Efter långt tävlingsuppehåll kunde Krabat inte infria sitt favoritskap i breddloppet 30 augusti. Här har han och Leif Berggren hamnat i dödens varvet från mål. Där trivdes han inte på villkors vis. Blivande segraren Nezza Glide/ Peter Ådefors avvaktar i tredje utvändigt.

PIGG KRABAT MED LOPP I KROPPEN

Magnus Danielssons 5-åring KRABAT, en son till Thai Tanic och klassiga Millgona, svek som favorit under breddloppssöndagen. Inte ett dugg konstigt, för då hade han inte startat på nästan nio veckor. Med det loppet i kroppen och Gunnar Austevoll i vagnen tog han lätt och behändigt en Momarkenseger i går, tisdag 8/9. I slutsvängen låg han bara fyra, femma nånting, men på det långa upploppet var han med sin styrka helt enkelt för bra. Dryga 8 gånger på toton var, så här i efterhand, på tok för mycket.

Klubb august

Vi kan inte underlåta att följa upp vår presentation av Klubb August (program 13/ 30 augusti) med en oss tillskickad bild av ”granne guttar ve dä granne tôrje, reklamattachéer för dä granne Årjing, hele jävla bunten”, som det står i mejlet. Klubben invigde inför årsmötet en i stenläggningen infälld kopparplatta, där man kan läsa att här, just här, instiftades klubben för 50 år sedan. Lantmäteripersonal har bistått med kartläggning av den exakta plats, där Claras rosamålade s k damrum fanns, det rum vari grundarna fikade under sitt sammanträde.

Hoppas både guttane och plattan kommer till sin rätt i bild.

Den erkänt skicklige fotografen Olle Silfors knäppte.

 

// Bengt Kroken, 60 +, staketkusk

 

One Response to Kroken på Årjängsportalen

  1. Hasse Gustafsson skriver:

    Den enda skribent av travlitteratur som ens varit i närheten av Krokens bemästrande av svenska språket är i mitt tycke Bo”Red Mile”Fransson.På hans tid som hövding på Travronden längtade man efter nästa utgåva av Ronden. Ljuvligt att få kasta sig över ledarsidan allra först även om spännande startlistor, kanske till och med innehållande egentränat, väntade längre bak i blaskan. Numera gäller samma tågordning när Årjängsprogrammen öppnas, först Kroken! Tack för all hjälp med den hälsosamma smilbandsgymnastiken! Hasse Gustafsson / Stall Naturell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *