Kroken på Årjängsportalen

FESTLIG GRAND SLAM MED TUSENKLUBBARE TOM

Det har aldrig tidigare inträffat att någon Årjängstationerad körsven under sin tid här passerat den milstolpe i karriären som det står segerantalet 1000 på. Men TOM HORPESTAD gjorde det i mars månad detta år. Det skedde på Momarken och hästen var hans egen Trytobe.

Den nya 1000-klubbisten hedras genom att han får bjuda in kollegor han haft god och värdefull kontakt med under sin tid i yrket. De som blir uppmärksammade med en sån inbjudan har all anledning att sträcka på sig och känna sig hedrade.

Tom har fastnat för en mix av kamrater från båda sidan Kölen. Längst västerifrån kommer hans förste arbetsgivare och mentor Rune Wiig(Forus). Övriga är Cato Antonsen, Gunleif Tollefsen, Per Oleg Midtfjeld, Olav Mikkelborg och Gunnar Austevoll. De värmlänningar vi får se är Olle GoopMikael J Andersson, Magnus Jakobsson och Erik Berglöf. Och Dagfinn Aarum förstås, både värmlänning och norrman.

Rune Wiig, Tom Horpestads läromästare, har inte gästat oss särskilt ofta, men här är han i alla fall på bild för ett antal år sedan i samspråk med sin gode vän Göran Wikeberg.

I tre löp drabbar de välmeriterade herrarna samman. Tyvärr räckte inte anmälda hästar till i avsnitt II av matchen, där tre av grabbarna blir utan styrningar. Men så är det här i världen, ibland är det svårt att fylla alla lopp. Det hindrar dock inte att Tom på söndag kan bjuda hemmapubliken på verkligt travgodis. Vi hoppas att Grand Slam- folket uppskattar detta avbrott i vardagslunken!

Illa, illa är det att det är omöjligt att fylla kallblodsloppen. Fem hästar i det ena, sju i ett annat. Vi suckar och river oss i skallen. Få se om det hjälper.

ARVIKA I VÅRT HJÄRTA
Vi skulle behöva plats i bloggen även för sånt som hänt på vår grannbana i Jösse härad, som avslutade sin alltför korta säsong med en breddloppsdag i går. Vi hinner inte med mer än att gratulera Leverhögens stilfulle representant Kristian Lindberg till hans andra raka championat.

Grattis förstås även till Ann-Charlotte Kylén och hennes outslitlige faderGunnar till succén med C.C.Boy, som de nu testade i monté. För första gången, om jag inte tar miste. Maria E. Persson red. Duktig tjej såväl i sadel som kateder. Bra stamtavla.

 

 

14 augusti 2017

 

 Skriv kommentar

MATTPISKNING,NEJ TACK!

Nån speciell aktning för amerikanskt trav har jag väl aldrig hyst. Det gäller som bekant att avla fram tidiga travare, snabbare för varje generation och tävla med dom under två, eller högst tre säsonger. Slit och släng, stora pengar, feta plånböcker.

Hambletonian 2017 blev en triumf för Sweden. Svenskägd häst, svensk tränare. Men långt, långt ifrån svensk prägel på tillställningen. Att med piskans hjälp försöka ta ut det absolut sista ur trötta hästar, nej sånt djurplågeri vill vi inte se.

Tacka vet jag Årjängstravet från i söndags. Och guschelov för det svenska reglementet som förbjuder mattpiskning i travlopp.

Den på förhand ganska förutsedda norska segern i amatörmatchen Årjäng – Jarlsberg blev ännu överlägsnare är man väntat sig. Visserligen tog Benzon/ Öjstrand första avdelningen dubbelt, men när Laila Thue/ Jörn Ivar Eilertsen gjorde samma sak i avd II var 2017 ett förlorat år för Årjängs amatörer. Bryt ihop och kom igen!


Även om vår gamle polare Bengt H Ström från Värmlands Nysäter alltid är dressad i sin klädsamma Texashatt så är hans sätt att matcha sina hästar så långt från den amerikanska modellen man kan komma. 12-åriga B.A.S. Gillian fick debutera för ett drygt halvår sedan och hon tog nu för Morgan Ivarsson sin första seger till odds 46.80. (A-et i namnet, står det för Anita, månne?) I Årjängs jubileumsbok finns bild på en annan högoddsare, Kajsa Lotta, 14 år, 6-barnsmamman som Bengt lät comebacka i juli 1996 till 100 ggr pengarna. Nils-Ola Andersson körde.

Björn Martinsson, fotografen, har blick för tjejer. Här har han hittat Malin Horpestad. Med glass i näven är hon, efter att ha slickat i sig all chokladen, beredd att blomsterhylla pappa Tom som just vunnit med Egge Odin.

Ett maktpåliggande värv, som kräver sin man eller kvinna, är befattningen som vinnarcirkelvärd. Inte alla fattar vilken anspänning det innebär. Kristin Henriksson är verkligen värd några minuters avkoppling. Farbror Lennart (Kihlman) har ansvaret för att väcka när tjänsten kallar.

9 augusti 2017

 

 Skriv kommentar

Inte är det Waylon Jansson inte! Vem nu det är? I Årjängs Drive In Park har jag i a f inte sett honom. Kan det vara lokförare Jansson, far till Sigvard? Men hette han verkligen Waylon? Bodde på Körkåsen, ju.

En tant, en flickvän t mig, påstod att jag såg sån ut innan jag tappade skägget. Det var hon som påpekade att han ser snäll ut.

Nej, detta får förbli en gåta. Svårlöst, lite pinsamt.

Lika pinsamt för oss travexperter som å det gruvligaste högg i sten när det gällde att tippa vinnaren av Åby Stora.

Postat av Kroken, knappast bäste den 13 augusti 2017

Bäste Kroken, Sveriges mest läsvärda bloggare

Några kommentarer till dina senaste, som vanligt lysande, bloggar:

1. Tror inte för ett ögonblick att vinnarcirkelvärden Kristin visar några som helst symptom på en begynnande utmattning. Tror helt enkelt att fotot togs när Årjängstravet på sin nya Storbilds TV visade reprisen på årets upplaga av den amerikanska avarten av trav ”Hambletonian”. Heder åt henne att hon vägrade se bl a Mattpiskarn från Matfors uppvisning i konsten att misshandla en häst. Farbror Lennart är ju lite mer luttrad men även han ser klart besvärad ut.

2. Kan inte vänta längre för att få reda på vem den Okände Göbben på Vägga på Tandläkarns hus är. Mitt heta Jägartips är Country Legenden Waylon Jennings…..men kanske mest troligt en lokal tuffing??

3. Hoppas att det inte skall behöva ta 39 år innan Chefredaktören får en 3- dagars semester igen. Väntar redan nu på en ny tur Nordmarka Runt,gärna med en avstickare till Bengt H på Värmlandsnäs och varför inte i samma veva besöka krutgubben Arne Simonsson i Svanskog???

Allt gott/

Postat av Folklivsforskarn på Dal den 11 augusti 2017

SPÄNN BANDEN FÖR OMSTART

NORDMARKEN RUNT

Under sin semester hann vår chefredaktör med en snabbresa (verkligt snabb för sista gången, se nedan) till Töcksfors, där han fick uppleva en historisk seriematch i fotboll. TIF pulvriserade det forna storlaget Fiskevik med 12 – 0, segersiffror Årjängs legendariske fotbollsprofil Sture Persson knappt ens skulle ha vågat drömma om i ett derby mot Töcksfors.

DET SVIDER
Apropå storförluster så har redaktören  nätt och jämnt hämtat sig än efter en juniormatch mot IFK Åmål på 40-talet, 1-8 i baken. Det svider. Men Åmål hade blivande proffset Säffle-Gunnar i sitt lag, vilket möjligen kan vara en tröst.

FARTSTRÄCKA FOTOBEVAKAS
Om tidningsuppgifterna stämmer, utplaceras inom kort fyra fartkameror mellan Årjäng och Töcksfors. Jag tippar att statskassan åtminstone till en början kommer att må väldigt gott. Bäckevarvsfjället har i alla tider varit en inbjudande fartsträcka. Tummen upp för fotostolpar!


Här började familjebråket

BENGTSFORSVÅLD
En mycket rekommendabel dagstripp hann familjen med till Bengtsfors och ett premiärbesök på Halmens Hus. Därvid väcktes minnen av en Göteborgsresa för 80 år sedan. Min bror Göran, 6, blev fly förbannad när konduktören meddelade att vi anlöpte Bengtsfors. ”Det heter Göransfors!” hävdade han med skärpa och ilskna tårar i ögat. Eftersom jag själv råkar heta Bengt och – hur konstigt det än låter – var en retsam jävel, utnyttjade jag det känsliga läget läget till att pika honom efteråt, ända tills han flög på mig och spöade mig. Egentligen borde jag, ett år äldre som jag var, ha gått segrande ur sådana matcher men det gjorde jag aldrig. Inom travet brukar man säga att form slår klass och så var det för det mesta hemma hos oss också. Brorsans form (ettrighet och viljestyrka) besegrade min klass (tyngd och erfarenhet).

Med litet distans till familjevåldet för jag tillstå att jag nog hade mig själv att skylla för näsblodet.

DUVSKIT EN RESURS?
Sista halva semesterdagen gick åt till att schamponera dotterns Peugeot, som hon hade haft nattförvarad i ett parkeringshus i Karlstad. Åtminstone ett 16-tal rejäla blaffor av sånt som duvor släpper ifrån sig när de blir skitnödiga, fick jag spola bort. Därvid grubblade jag över om det inte vore möjligt att på något sätt ta vara på sådan här spillning. Vi köper ju varje vår hönsgödsel får många hundra kronor till vår trädgård. Borde inte den här produkten vara lika näringsrik? Här finns utrymme för innovativa entreprenörer!
Nattparkeringen kostade 432 kronor i DUVAN-huset.


Lyckas igen med Mizzlycka?

SPÄNN BANDEN FÖR OMSTART
Morgondagen, söndag, blir första riktiga arbetsdagen för min del, eftersom Årjängstravet då drar igång den första av säsongens sju återstående tävlingsdagar. Huvudintresset knyts den här gången till amatörernas årliga kraftmätning med kollegorna från Jarlsberg. Jörgen Pettersson är en grabb i flyt, hans Bravivicimo (Kaj Widell körde) vann på Solvalla i fredags, GRATTIS! Basen på Camp Brattås har en brukbar chans att triumfera med nr 7 Bra Mizzlycka i ena avdelningen. Finns någon minnesgod som erinrar sig fjolårets motsvarande lopp? Segraren då hette Bra Mizzlycka, hade spår 8 och kördes av sin tränare Jörgen Pettersson. Men vad hjälper det om historien upprepar sig, Jarlsbergs halvtidsledning är förkrossande 131 – 67.

Fast, kom ihåg, det är aldrig för sent att ge upp!

 

 

 

5 augusti 2017

 

 Skriv kommentar

Nordmarken runt

NWT:s under rekordartat många år verksamme lokalredaktör i Årjäng, Fritz Arenö, hade i sin tidning en regelbundet återkommande spalt som han kallade Årjäng Nordmarken runt. Vår egen chefredaktör har f f g sedan 1978 åtnjutit en välförtjänt tredagars semester, som han utnyttjat till att per bil ta sig runt i den vackra del av vårt landskap som kallas Nordmarken. Inte var det precis några scoop han kom hem med, men man kanske inte mer kan begära av en semesterfirare.

SKRÄBERGA INTE VAD DE VARIT

Den nästan vackraste utsiktsplats våra bygder har är Skräberga vid 172:an ett par kilometer syd Kyrkerud. När jag nu återkommer dit efter bra många år finner jag till min besvikelse att stället mist det mesta av sin forna charm. Skogen nedanför har växt upp så till den milda grad att den anslående vyn över Storöna och de öster därom liggande områdena (Strand, Sommarvik) knappt kan skönjas. Illa, illa, för jag inbillar mig att denna forna rastplats en gång i tiden bjöd på en alldeles förtjusande första anblick av Årjäng för den söderifrån kommande turisten. Idag är f ö infart norrifrån förbjuden.

Med två timmars motorsågande och utplacering av ett par bord och bänkar skulle nog Skräberga raskt kunna återta sin forna topplacering bland rastplatser.

OKÄND GÖBBE PÅ VÄGGA

Hemma bäst, brukar jag alltid fyndigt uttrycka känslan när jag åter känner Årjängs mark under sandalerna. Vad är det första jag får se den här gången? Jo, ett konstverk på nordsidan av HSB-huset vid Arvikavägen. På andra sidan väggen bedriver Pär Karlberg och Sune Öjstrand tandläkeri. Men motivet är inte knutet till Pär-Sunes idoga borrande utan föreställer en mig helt okänd mansperson. Kan man ha sett honom som skurk i tv-serien om Bröderna Cartwright? Nej, han ser för snäll ut. Betraktar ju ömt blåmesen på fleecejackans axel.

Idén att pryda trista väggar med konst är helt i min anda. Men kanske hade nånting mer lokalanknutet varit käckare? Thomas Wassberg, Anders Lindbäck, Edvard Rönnfors, en travhäst, Ull-Elias eller Georg Ruus? Bild från Årjängs Marknad?

Fast så säger förstås konstförståsigpåare överallt där den här grafittigruppen drar fram.

Helt utan minsta sammanhang med fågelvännen på Öjstrands vägg erinrar jag mig konstnären Holmdahl som jag är övertygad om sedan 1940-talet finns representerad på många väggar i Årjäng. Han var en penselns mästare som behärskade ett enda motiv: TALLAR. Med tavlor av pinus silvestris betalade han mat och logi på ortens hotell, handlån och en mångfald andra skulder han ådragit sig under sina månadslånga sejourer i Nordmarken. Enligt en uppgift betingar hans tallar numera åtminstone fyrsiffriga belopp i kronor.

Under rubriken Nordmarken runt återkommer jag inom kort med mer semestermaterial, bl a om trafiksituationen på Bäckevarvsfjället och familjevåld i Bengtsfors samt, därest utrymme gives, om duvskit på parkerade bilar i vår regionshuvudstad.

RÄTT ska vara RÄTT

RÄTT SKA VARA RÄTT

En folklivsforskarkollega från Dal påstår en bit ner i denna spalt att jag tagit miste på Linda Pulkkinens klädsel under vår Stordag. Det skulle inte vara Blomskogsdräkten utan Sveriges nationaldräkt, vilken tjejerna på vår bild stolt visar upp sig i. Förvisso är det så. RÄTT men FEL!  Min avsikt var bara att påvisa att FÖREBILDEN kommer från Blomskog! Plagget skapades under en terminskurs hållen av Blomskogs Husmodersförening under rubriken SY EN DRÄKT för bra många år sedan. Så var det med den saken!

Jag påstår inte att flickorna här ovan är iförda ett plagiat, för alla vederbörliga tillstånd är inhämtade och för övrigt är färgsättningen inte alls den ursprungliga. Men att ursprunget är värmländskt, därom råder inget tvivel. Se blott på blommorna som pryder bystpartierna. Är inte det SKOGSSTJÄRNA, Värmlands nationalblomma så vet inte jag!

Så här är det med all seriös forskning. Alltid finns det något nytt att lära.

Vad kanske inte alla vet är att blomman ifråga lånat namnet från en av Svens Skoghs mycket duktiga travare på 1970-talet. Dessutom är skogsstjärna beteckningen på en olagligt tillverkad alkoholhaltig sällskapsdryck, s k gôje. Huvudingredienserna är vatten, socker och jäst. Luripomp är ett annat namn på sådan dricka.

ATT INTAGA GÔJE I UNGA ÅR  KAN MEDFÖRA SURA UPPSTÖTNINGAR SENARE I LIVET

27 juli 2017

 

MELLERUDS SISTA MYLLER

…för denna gång

Torbjörn Jansson tog en dubbelseger inom V75 och fick därmed nöjet att träffa förtjusande kranskullan Linda Pulkkinen dubbelt
(Rubriksättare: Bertil K, utsänd)


Linda är faktiskt en rutinerad kranskulla i sin Blomskogsdräkt

TORBJÖRN började åka med pappa Torsten, proffstränare, till ÅS i mitten av 60-talet. (Pappan körde sin egen Vilde Ville till tredjeplatser i heatloppen 1970, -71 och -72). Själv har han, liksom Torsten, aldrig lyckats vinna loppet trots ett stort antal försök.

– Just därför är det som jag bäst minns de gånger jag suttit fast med rubbet kvar. Speciellt gäller detta 2012, när jag körde Tamla Celeber som var i fin författning men aldrig fick chansen med allt kvar i ryggen på segraren Orecchietti och med Quarcio du Chène utvändigt. Snopet!

Redan som 5-åring fick LINDA följa med morfar Ossian Andersson, Källtegen, Blomskog, till Årjängstravet. Det särklassigt bästa minnet av storloppsdagar har hon från år 2000, när ”morfars Stjärngallant vann ett sprinterlopp inom V75 på nytt svenskt rekord 1.13,1a”. I sulkyn satt, förstås, Torbjörn Jansson!

– Om jag ska plocka fram ett speciellt minne från Årjängs Stora så får det bli 2014, när Magic Tonight segrade. Inte långt bakom i minnesarkivet hittar jag Sebastian K. från året före, då han för Åke Svanstedt vann på banrekord.

Inför Stordagen generalrepeterade Linda, men då i en annan roll, nämligen som mamma. Om vi inte minns fel, är det ättling nr 3 som får premiärnjuta av travatmosfären. Den här behagliga julikvällen råder som synes inget myller på publikområdet. Men vår fotograf Björn var där.

26 juli 2017

Bäste Kroken

Din blogg är bara bäst. Hur Du med ett mediokert underlag fixat läsvärda inslag från Storloppsdagen trots att Du inte ens var där talar för sig själv.

Men, men…. allt är inte guld som glimmar…..I senaste bloggen med Torbjörn o Linda visar Du mycket överrazkande ånyo Ditt totala okunnande inom ämnet ”Kjolstyg på förtjusande damer”. För en tid sedan var Du och Kjempen m fl ute och cyklade vad gällde dräkten Paula bar på Midsommartravet och nu ännu ett tramp i klaveret. Ni värmlänningar håller ju på sitt men den dräkt som Linda som vanligt bar var inte från Blomskog (har dom någon????) utan SVERIGEDRÄKTEN.Du vet den som Vickan brukar bära!

Glöm aldrig det!!!!

Postat av Folklivsforskarn på Dal den 26 juli 2017

G + L = PERSONKEMI

Till viss leda hör man ideligen att namn inom sporten kopplas ihop och prisas för sin personkemi, Nurmos/Kontio, Redén/ Kihlström eller vad det nu kan vara. Det rör sig i nästan varje sådant fall om topptränare/toppkusk och hästarna de samarbetar om är alltid de dyraste och mest välstammade med ägare som inte behöver bekymra sig om salt till vällinga.

(Reflexion. Gott om stålar är väl egentligen ingen garanti för något annat än att man har gott om stålar. När jag hör talas om ”hårdsatsande” inhoppare i travbranschen kommer jag väldigt osökt att tänka på min tid i Haparanda, när det – naturligtvis grundlöst – i skrönform berättades om Mabou-Erkki, storhandlaren. När han tog hand om kassan varje dag hade influtit mängder av lågt värderade finska mark. Han döttade in så mycket som möjligt i kassaskåpet, smällde igen dörren och klippte helt enkelt bort allt som hängde utanför. Erkki hade gott om stålar. Dock har jag aldrig hört att han satsade på travhästar).

Ett radarpar jag än så länge inte sett i nån fet rubrik är Galic/Lindberg. Jag påstår på intet vis att de saknar salt till kvällsvällingen men jag heller inte sett dom på auktioner där det klubbas åringar för 6- och 7-siffriga belopp. Ändå har framgångarna stått som spön i backen, åtminstone i juli 2017.

Daniel Galic tog för ett par år sedan initiativet till ett andelsköp av Edindy. Ingen superdyr häst. Uppfödd av Mona och Åke Wall, Valnevikens stuteri. Under Årjängs Stora Dag 15 juli i år tog han (Edindy), 5 år gammal, här på hemmabanan hand om 100.000 kronor i Lördagsloppet efter en avslutning som lovade mycket för framtiden. I samma lopp blev stallkamraten Rambo Rivner (ingen superdyr häst) utan pengar efter tidig galopp. Den fadäsen reparerade han på Axevalla en vecka senare, i lördags alltså. Kristian i sulkyn och Daniel ägare. Två 100.000-kronorslopp på en vecka, det är mycket,det!

Inte behövde sympatispelarna hänga läpp heller. Edindy betalade 93 ggr pengarna och Rambo 60. Bevaka Kristian på V75 nästa gång, för då borde det, matematiskt sett, röra sig om en 31-oddsare!

Årets Tränare vid Årjängstravet. Ett tips i halvtid: Lindberg.

Debuten avklarad på bästa sätt. Daniel Galic med snofsig ståndman blir intervjuad efter den då 3-årige Edindys seger 9 augusti 2015. Av andra delägare märks Daniel Olsson i mitten och t v en överväldigad Raimo Niemelä.

 

Vägen till de stora framgångarna, har jag alltid hävdat, går via ISTRAV. Här grundlägger Edindy julisuccén under Töcksmarks Travklubbs tävlingar den 11 februari 2017.

 

Rambo Rivner och Kristian har gjort det på Axevalla. Täcket sitter gott. Björn Martinsson fotograferade. 

 

 

 

24 juli 2017

 

 Skriv kommentar

ÄNNU MER MELLERUDSMYLLER

Vår fotografiske reporter Karlsson, utskickad i myllret på Stordagen, har ännu mer i sitt arkiv. Vi tackar och tar emot.

Utanför StallRestaurangen, Lisbeth Ekelunds populära lunchställe Buonne Appetitio (med specialitet husmanskost) har bröderna Karl och Bertil Adolfsson slagit sig ner tillsammans med Morgan Byström t h. Där hittar vår mobile reporter de långväga (Charlottenberg) gästerna i behaglig halvskugga.

KARL, 83, världsberömd som Skrot-Kalle, är en sällsynt driftig företagare inom segmentet begagnade bilar, lastbilar, traktorer och bandtraktorer. När Kalle inemot 70-talet köpte travhästar, ofta från Danmark, och började köra lopp, gick det även här raskt framåt för honom och ett tag dominerade han våra snabblopp totalt. Utan chefredaktörens minnesluckor skulle vi ha kunnat på rak arm räkna upp ett halvdussin fler stjärnor än Satopay och Nuss Hanover.

– Föga överraskande är mitt bästa minne från 1976. Då vann jag själv med den pampige, bildsköne fuxen Boett, som jag i en snabb affärsuppgörelse köpt för 25.000 på Solvalla. Vi slog Nick Scott och Bertil Rogell i skiljeheatet och jag kommer ihåg att förstapriset var hela 20.000.

Fotnot. Vi har läst nånstans att hemmapublikjublet den strålande solvarma julidagen -76 från Årjängstravet hördes ända hem till Eda. Detta är en grov överdrift. Man hade uppfattat det i Rudsgården, vid affärn där, en knapp mil norr Koppom, men inte en meter längre nordväst ut. Det känns gott att nu få rätta till denna felaktiga uppgift, som ju egentligen faller på sin egen orimlighet.

BERTIL, 77, funderar länge och väl innan han fastnar för ett speciellt år. Det blir till slut 2001, när Igor Brick tog sitt andra raka sprinterlopp. Året före körde Örjan Kihlström, men -01 satt Stefan Melander själv i sulkyn.
Fast, redaktörn, skriv upp att 1976 var det verkliga höjdaråret!

MORGAN, 71, såg sitt första ÅS i början av 80-talet, men den vinnarhäst som han minns tydligast är Citation, han som tillsammans med Erik Adielsson betvingade Going Kronos 2007. – Tyvärr missade jag Edas Store Son och hans Boett 1976, men jag har hört berättelsen om den historiska händelsen mer än en gång.

22 juli 2017

 

 Skriv kommentar

MELLERUD MYLLRAR MER

 

Ja, nog var det ett myller!

Snillen spekulerar: Norska travoraklet Even Elvenes, NWT:s Mikael Solberger och alltid lika eminente Hans G. Lindskog.

Vår under Stordagen i myllret utjagade reporter från Mellerud har tydligen hamnat i närheten av vinnartribunen och där hittat tre av sina idoler. Han har markerat sin högaktning med ovanstående fetstilade rubrik.
Vad har de då att säga, snillena?

 

EVEN: – Från Rakkestad är jag kommen, numera bosatt i Mysen, och jag har allt sedan tidiga gutte-år varit på plats här ända sedan Årjängs Stora kördes som heatlopp. Bland många fina minnen sätter jag norske (!) Scott Protector med Karsten Buer främst. Året var 1971 och jag minns speciellt Buers eleganta helvita dress med grön hästsko.

(Red:s tillägg: Samma ekipage, i samma dress, vann 1970, men då kanske Even var för ung för att få hänga med på stortrav? Mycket mer berättar han om sitt långvariga förhållande till Årjängstravet på fem högintressanta helsidor (sid 38-42) i Årjängs jubileumsbok Mellan 50 och 80, som än så länge finns att köpa på Travmuseet men även kan beställas på sekretariatet (0573/ 7 115 45) för leverans med PostNord).

MIKAEL
har jobbat som travskribent på vår ledande lokaltidning NWT under ett tjugotal år. Hans röst är välbekant för Årjängspubliken eftersom han ofta anlitas som sakkunnig vid genomgångar av förestående V5-lopp. Alltid saklig, alltid påläst. Precis som Even ovan har Mikael ett eget kapitel i jubileumsboken. Läs!

– Jättesvårt att välja bland bland storloppsminnen men det får bli när Citation för 10 år sedan vann över Going Kronos och Ludde blev så arg att han slängde pisken. Det var speciellt.

(Känner Mikael till att hans intervjuare Bertil från Mellerud tog hand om körspöet och fortfarande bevarar det i sin samling av kuriosaföremål från hela världen?)

Fotnot. Mikael vet säkert mycket väl att han har ett stort och tungt ok att bära som efterträdare till den smått legendariske Perman, Per-Olov Magnusson. Ett ok av fjäderlättare typ tror jag däremot inte han har en aning om att han belastas av. Hans chefredaktör Staffan Ander dansade faktiskt en sommar som travjournalist och ringde in en hel drös referat från Årjäng. Det kan ha varit 1957, -58 eller något liknande. Så Staffan vet hur maktpåliggande jobbet är, vilket Mikael säkert kan dra nytta av vid nästa löneförhandling.

HANS G (G som i Gunnar) kommer inte från alla håll, även om han brukar nyttja det uttrycket när han kommer i stämning. Nej han kommer från Karlstad, är son till borgmästarn där, och har under ett långt (nåja, ganska långt) liv i travets tjänst naturligtvis besökt Årjäng otaliga gånger.

– Även jag började som liten gossunge följa med mina föräldrar på trav, till en början naturligt nog på Färjestad, vilket tämligen snart utsträcktes till turer även till Sveriges Vackraste Bana. I vuxen ålder har jag många gånger hjälpt till och hållit låda som presentatör i vinnarcirkeln.
Många höjdpunkter har jag fått uppleva genom åren, men 1989, när världens då bäste travare Mack Lobell med Veijo Heiskanen vann, det året sätter jag främst.

20 juli 2017

 

 Skriv kommentar

MELLERUD MYLLRAR

Vår utsände Bertil från Mellerud myllrade under Stordagen iväg till stallbacken, där han hittade två personer som varit med om åtskilliga Årj Stora. Vi tänker då inte på Lennart på Mâten i bakgrunden, han får vara med i detta sammanhang enbart för att han är en släkting till vår chefredaktör. Nej, det var Leif Berggren t v och Johnny Takter som B.K. siktade in sig på.

Från och med 1960 har Arvikasonen LEIF åsett och som körsven deltagit i bra många ÅS. Dock har han, trots att han varit vår champion flera gånger, aldrig vunnit storloppet. (Det ödet delar han faktiskt med en annan av våra största, Björn Goop).

– Jag minns 1961, när Sören Nordin vann med Clementz. Före storloppet brast en töm för Lennart Wallin, hans häst kom loss och skenade av banan, över stallbacken och i full speed in i det stall där Clementz stod på gången. Som genom ett under lyckades personalen hålla isär hästarna och undvika en kollision.

JOHNNY kan inte med säkerhet säga hur många ÅS han kört, men att han vunnit två av dem är han bergsäker på. (Beanie M.M. var den ena).
– Bästa minnet jag har är från segern med Nealy Lobell 1990, kanske inte speciellt från själva loppet men väl för den superflotta träskulpturen vi fick i pris. (Det är Träsnidaren i Noretjärn som är konstnären bakom det fina hederspriset. Leif Andersson, heter han. Fortfarande aktiv).

Fotnot
Johnny har förhoppningsvis inte glömt att han vintern 1998 var på ett mycket uppskattat besök i Årjäng, varvid han för första (och sista?) gången körde häst i ett s k istrav (på landbana). Nån seger fick han inte med hem till Skåne den gången, men familjen blev ändå inte utan blommor eftersom pappa Bo William lyckades med konststycket att övertala en ovillig Semolina att hålla farten hela vägen. Om förstapriset var en brödrost, vet jag inte, men otroligt är det inte.


Adrian tydligt barhuvad, försåvitt inte bilden är manipulerad. Dante Boko har däremot huvan kvar och slipper böter. Foto: B.M.

ADRIANS HAKBAND
Många har hört av sig med anledning av Adrian Kolgjinis 500-lapp i bot för att han inte bara knäppt upp hakbandet till sin hjälm utan rent av tagit av den och blottat kalufsen. (Nakenchock?) Som representant för fotografskrået måste jag få framföra ett djupt känt TACK för den unge skåningens sätt att hantera intervjusituationen. Bilder på folk i hjälm är bara så erbarmligt tråkiga.
Den ende jag på rak arm minns som utan anmaning tagit av sig hjälmen på vinnartribunen är Oskar J Andersson, men så kommer han också liksom Adrian Kolgjini att gå långt inom travsporten. Bra bilder = bra PR.

Att reglementet tvingar måldomarnämnden att bötfälla Adrian är rent ut sagt bedrövligt. Därmed inte sagt att regeln i sig inte är behövd. Den är verkligen bra att ha när det gäller att förebygga incidenter och olyckor på stallbackar, i träningskörning och lopp. MEN jag gör mig till tolk för en samlad menighet som här och nu kräver ett tillägg till reglementet:

I samband med intervju och segerdefilering efter större lopp äger körsven rätt att PÅ EGEN RISK avstå från att ha hakband anspänt/bära hjälm (Lex Adrian).

Fotnot. Ett tillägg till, när vi ändå är igång: Det är absolut förbjudet att i samband med hyllningar i vinnarcirkeln tubba körsven att förtära alkoholhaltig dryck (champagne) eller fejkat alkoholfritt alternativ (Pommac), vilket direkt eller indirekt kan förleda någon till missbruk. Nolltolerans gäller.
Den som medelst skakning får sådan dryck att bubbla och låter vätskan spruta på annan person och därigenom åsamkar skada på kläder och sminkning, bötfälles och ådöms beträdandeförbud under minst ett år (Lex Souloy).

Resultatlistans ” Kört utan att ej ha spänt hakbandet” förbryllar mig fortfarande. Blir inte det nån sorts dubbel negation? Om vi leker med tanken att vi tar bort ”ej”, vad händer då? Blir det i sådant fall lagenligt att knäppa upp?

 

 

18 juli 2017

 

 Skriv kommentar

BERTILS MYLLER

Överhopad av redaktionella göromål kunde vår seniorchef under Stordagen 2017 inte personligen närvara . I stället skickade han ut tre av företagets bästa fotografer med var sin kamera: Erik, Björn och Bertil, alla tre utom Erik dalslandsbaserade skribenter på freelancebasis. Bertil (Karlsson) dök mot aftonen oväntat upp med ett antal läckra bilder ur publikhavet med tillhörande text. Vi kan inte motstå frestelsen att publicera några exempel.

Kent Olsson, Svanskog, med barnbarn Milian Augustsson:

– Själv har jag (Kent) inte missat ett storlopp i Årjäng under de senaste 20 åren. Bland massor av minnen är nog det bästa, det som etsat sig fast djupast, när Sebastian K. och Åke Svanstedt år 2013 vann och noterade det ännu gällande banrekordet. (Red:s tillägg: Sebbes 1.09,6a tangerades en timme efter fototillfället av Dante Boko).

– Jag (Milian) upplever mitt första ÅS, men det lär inte bli det sista! Mer folk än det bor i hela Svanskog, tror jag

Längst framme vid staketet har Åmåls-bröderna Mikael (t v) och Jan Hagelbrand slagit läger.

– Mikael: – På rak arm tror jag mig kunna fastslå att jag besökt samtliga storloppsdagar sen 1972 utom två. Ena gången var det när Jannes ena dotter gifte sig.
– Jag har ett lite udda minne och det var från 1974, när Molnets Broder vann trots galopp på upploppet. En sån galopp medförde inte automatiskt diskning på den tiden. Åke Sundberg satt i sulkyn.
– Jan: – I stort sett stämmer min närvaro överens med brorsans. (Man får väl anta att även han valde bröllop före trav, när dottern gifte sig. Red. anm). Eftersom jag alltid gillat Victory Tilly var 2002 ett bra år, när han och Stig H. trots strul efter vägen och tidig galopp fick vinna.

 

 

SVETTIGASTE UPPLOPP

Torbjörn Jansson har vunnit lopp här hos oss tidigare. Sin karriärs allra första  seger tog han i Årjäng med Way i juni 1973. Även i Erik Perssons Memorial har han segrat; med Flex för tre år sedan. Nu slet han verkligen ont för att i ett ganska dramatiskt lopp lura Kenneth Larssons svårkörda Odins Eld först över linjen. Väl påpassad av Beridna Högvakter får han efter väl förrättat värv segerdefilera. Foto: Björn Martinsson.
NYINVAL
En definitivt ganska udda lista som tidigare aldrig publicerats och som antagligen inte en själ skulle sätta godkäntstämpel på är en som har titeln MINA SVETTIGASTE UPPLOPP. Listan är lite Hall of Fame-betonad och helt utan anspråk på att vara annat än slumpartat hopkommen, byggd på egna diffusa minnesbilder från en mångårig karriär liv som staketkusk.

SVETTIGA LISTAN:

1. Steggbest på 50-talet. Ohjälpligt sist i sista kurvan, svepte alla så långt ut vid träräcket att flisorna rök. Bana: Årjäng. Tid: Marknadstid dvs september
2. Braute ganska tidigt 80-tal. Bana: Bjerke. Flög lågt och vann. Blev så småningom far till Nordgubben, 5-faldig miljonär, och Stall Färjes (Jerry Nilsson, Sillerud) Greison, miljonär och drygt det.
3. Simb Zipper, E3 kval på Färjestad 1999. Reparerade hopplös galopp och blev trea efter en avslutning som placerar honom i denna lista. Robert Bergh tränade och körde. Finalen vann han sedan i augusti och kriteriet i oktober.
4. Repay Merci i Årjängs Stora 2015. Inte för att Knud Mönsters 47-oddsare precis hotade Delicious U.S. om segern, med danskens sista 200 var toppklass.
5. PROPULSION! Det engelska ordet lär betyda ungefär driv, drivkraft och det passade verkligen perfekt, när han efter en förutsägbart hopplös resa kastade loss. Årjängs upplopp är 205 meter långt. Hade det varit 206 hade segraren hetat Propulsion.

Men att årets vinnare heter Dante Boko, det gläder oss högeligen ändå. En fördröjd Kolgjini-revansch för det knappa nederlaget med 4-årige Going Kronos för tio år sedan, när denne och Lutfi tog sig an den äldre eliten och slog av alla utom Citation. Adrian hade säkerligen läst programmet och sett att längden på vår upploppsraka är 205 meter och inget annat.
NOTERING
För att ha kört utan att ej ha spänt hakbandet fick Adrian böta 500 kr, läser vi i resultatlistan. Var det i segerintervjun han slarvade? Utan att ej ha låter onekligen lite mystiskt. Kan det verkligen vara i enlighet med reglementets andemening?


Med hakbandet anspänt kan Adrian Kolgjini luta sig tillbaka och konstatera att han och Dante Boko med en halv centimeters marginal besegrat Propulsion. Inte helt enkelt att se med blotta ögat, men den som under 33 säsonger suttit i speakerstolen, dvs jag, och från den upphöjda positionen bevittnat mer är 6.000 slutstrider, tvekar sällan: Det är alltid INNERHÄSTEN som vinner. På BM:s bild syns ju inte ens Propulsion!

 

 

SELMA DROG IGÅNG STORHELGEN

Årjängs stora travhelg inleddes på bästa sätt nämligen med en hemmaseger. Efter perfekt tempobedömning blev det Selma Lindberg som till slut stod som segrare. Vinnarhästen, Prins Emil, är i ponnysammanhang rena blöjbarnet, 5 år, men gör faktiskt bara bra lopp. Ett annat Årjängsekipage, Allgunnens Diddi/ Saga Larsson, angrep tufft på upploppet, men Diddi felade och blev diskad.

Selmas pappa heter Kristian och är champion i Arvika, så nog finns det att brås på.

Till Amatör-SM skickar vi Estreet Zon och Årjängstravets sportassistent Paula Pettersson med goda förhoppningar om en framskjuten placering när semifinal och final avgörs på Gotland om två veckor. Björn Goop tränar Zon-hästen och alla vi på redaktionen utbrister i ett stort LYCKA TILL. Det gjorde sannolikt även Patrik Nilsson på Björn Martinssons bild, men det hörde vi inte, för traktorn passerade just då.

Hall of Fame-lunch får sig tre prominenta herrar serverad. Berndt Lindstedt t v är redan Fame-placerad och Stefan Hultman tas in i den illustra samlingen idag, 15 juli. I mitten sitter en Karlstad-pôjk, Nils Stahre, tidigare byråkrat i de översta travregionerna, numera pensionerad och återbördad till Värmland (Kil). Nils samlar värdefulla böcker och äger en inbunden komplett samling av Krokens Blädder 1996–2011. Forskarna känner bara till ytterligare en sådan bokskatt. Nils förvarar sin i bankvalv.

FREDAGSMYS

 

Dan före dan, dvs fredagen före Stordagen, brukar vara en mysig tillställning. Oftast har det varit Årjängs Kommuns dag med alla kommunanställda inbjudna. Då kan det se ut som på publikbilden här ovan.

(Fullständigt inom parentes vill jag tillägga att jag fortfarande är småförbannad på vår i övrigt fläckfria kommun för att den på innerplan ställt upp fruktansvärt malplacerade, skrymmande och skymmande skyltar med ”reklam” för sig). Antireklam.

I år frestar Årjäng kallblodseliten med ett lopp där 100.000 kr går till segraren. Hyfsat med anmälningar dit. På lördag, V75-dagen, avverkas vårt anrikaste lopp, Erik Perssons Memorial. Jag törs nästan garantera att vi slipper en repris på vad som hände före det storloppet 1959. Inför starten vid 2680 m reste sig landslagshästen Fjällpigga och gick baklänges över sin tränare Eskil Pettersson. Nog måste Eskil ha känt sig en aning klämd, för stoet var verkligen en massiv tant. Han reste sig emellertid, bytte sulky och vann memorialet före Solelsa och Runsy.

Åsyna vittnen på närhåll var folket på Snikens Kulle på andra sidan Riks-9an (E 18). Dit var entrén helt gratis.
Några veckor efteråt betedde sig Fjällpigga lika illa i Östersund, men då gick det sämre. Hon bröt nacken och dog på fläcken.
Jag vet mycket väl att jag publicerat den här bilden tidigare. Flera gånger tillåmed. Men det är faktiskt enda gången under en lång lång karriär som sportfotograf jag varit på rätt plats vid rätt tid och haft kameran (Rolleicord, spegelreflex, 6×6) skjutfärdig.  Även en blind kan få korn på en höna.

11 juli 2017

 

 Skriv kommentar

RAFFINERAT I ÅRJ STORA

Lottningen till sommarens största begivenhet, Årjängs Stora, kunde knappast ha varit mer raffinerad. När nu inte Nuncio kunde försvara titeln från i fjol skulle normalt Propulsion bli klar favorit, men med spår 8 vetefanken om det blir någon enkel match ens för honom. Stefan Melanders Volstead från bakspår lär även han få vissa trafikproblem, men naturligtvis är ingen av de båda chanslös.

INGET KAR
Redan 1981 byggde vi om hemma hos oss och skrotade badkaret. Idag saknar jag det enormt, för det lär ju vara i ett sådant man hittar travets vinnare.

Via en (alltför) smart start sitter i förfjol Global Money i spets när vinnarcirkeln passeras efter 600 meter.Utanför sig har han Mosaique Face, slutlig trea. Favoriten B.B.S. Sugarlight i andra ytter kommer att få nöja sig med sistapengen, medan Delicious U.S./ Örjan Kihlström från ledarryggen tråcklar sig ut till en lätt seger.

TRIO MED TOMBOLATUR

Med lördagens startlista framför mig stirrar jag mig nu halvblind på de tre längst fram i vårt storlopp, de tre som definitivt inte dragit nitlotter. B.B.S. Sugarlight måste från innerspår ha en god chans att leda länge, eller hela vägen. Han har verkligen revansch att utkräva. För två år sedan var han storfavorit (23/10) och hade troligen varit i höjd med Delicious US på målfotot, om han efter beräkningen i badkaret fått spets från sitt spår 4. Det fick han inte, för Robert Bergh och hemmahästen Global Money blåste dit via ”dålig anslutning efter startbilen” dvs sånt som i folkmun heter flygande start. Robban fick öppna börsen och punga ut med 6.000 och blev avstängd tre dagar, men det hjälpte ju föga Fredrik Solbergs svarta glänsare.

I fjol var Adrian Kolgjini och Dante Boko med spår 4 faktiskt tredjehandare på spelet men hamnade först utom pengarna. Även här skulle en revansch sitta bra, därom råder ingen tvekan. Dante visade ju i Örebro med 10 blankt att han kan springa fort, och grabbarna Kolgjini vet var gaspedalen sitter. Tredje mannen i startfållan, Nadal Broline, har upplevt hur det känns att vinna löp i Nordmarken. Med Ulf Ohlsson vann han ett bronsdivisionslopp för två år sedan med en slutrökare av den sort han än i dag brukar bränna av.

UNIK KORTLEK
Att spårlottningen har en tämligen enorm betydelse nuförtiden, det tvivlar väl ingen på. På den gamla, eventuellt goda, tiden var det inte fullt så viktigt. Heatloppet kördes fram till 1962 med voltstart och de tre, fyra bästa hästarna hade i regel tillägg och med så få på samma volt spelade spåren mindre roll. Lottningen verkställdes sannerligen inte med slumpgenerator utan med en specialdesignad kortlek. Som sommarvikarie på sekretariatet, inrymt på en ruffig övervåning i Elofssons uthus, hade jag av brun kartong klippt till trettio numrerade kort i format 2×3 cm. Dessa blandades omsorgsfullt och drogs i tur och ordning. Jag minns att det i lopp utanför heatloppet inte fick bli så att Sören Nordin bara fick usla lägen, det var Jocke Persson noga med. Eljest var dragningen väldigt strikt.
Kortleken, illa tummad och kantstött, såg jag för 15 år sedan i någon gömma på travmuseet, men nu har den nog skattat åt förgängelsen. Därest nuvarande datoriserade lottning skulle mankera, vore den annars ett gott alternativ.

 

 

 

BORT FÖR 200.000

Lite tunt med häst var det i ett par tre löp, när Årjängstravet laddade upp inför storhelgen med ett lunchtrav, men när vädret var på vår sida fanns ingen anledning att klaga. Många (små) hästägare laddade för kvällens ASVT-auktion på nätet, när Stall Färjestads båda hästar Deepak Am och Xanthis Amazing skulle gå under klubban. För den förstnämnde betalades till slut 50.000 kronor medan hans stallkamrat X A betingade det fyrdubbla priset. Sannolikt gjorde köparna i båda fallen en hyfsad affär.

Instundande söndag blir det till att hänga vid datorn igen, www.travsport.se f v b Tävlingskalender. Inemot aftonen lär där komma startlistan för Årjängs Stora Sprinterlopp 2017.
Bara nu inte åskan slår ut våra förbindelser till det överjordiska. Katastroftankar kan man ju kosta på sig en sån här gång. Vi som är lite asatroende rycker till var gång vi hör Tor komma skramlande från Holmedalshållet.

PS. Förra gången hade jag hittat en hembygdsdikt bland gamla brev till redaktionen. På allmän begäran garanterar jag att det inte blir flera sådana pekoral i den här spalten. Fast i och för sig, man vet ju aldrig.


Under de månader hon funnits i Peter Strömbergs vård har Xanthis Amazing sprungit in mer än 200.000 kronor på 9 starter i Färjestads färger. Enda segern var överlägsen. Den kom i Åmål under Bluestravet 28 juni och var värd 30.000. Sedan Fredrik Berg bärgat vinsten i Wången Cup-loppet avtackas här den spurtstarka märren av en massa delägare, komna ända från Karlstad, Holmedal, Årjäng, Åmål och Åmotfors och andra befolkningscentra. En bandagerad Peter på ena sidan av stoet, hemsideansvariga Johanna Karlin på den andra.

En efterlängtad comeback gjorde Årjängs speciella hemmafavorit, den läckre Monfalcone. Han kördes föredömligt försiktigt av sin tränare Tom Horpestad men spurtade ändå friskt till andraplatsen bakom J.S.Apollo och Rune Silvén. 

I mycket god tid kunde segern bokföras för dagens i särklass överlägsnaste segrare Global Utility/Magnus Jakobsson. Det skedde i ett nästan pinsamt svagt 3-åringslopp, där segraren på sina 17,3 var enda häst under 1.20.

Jan-Erik Hansson hälsas välkommen åter i sin spalt Värmlandstrav. Han behövs! Han har hittat en verkligt fartfylld fotofullträff från ett montélopp i Åmål. Jag tror att Frida Persson är upphovskvinnan till bilden.

Såsom varande en som skulle se ett varv i dubbelsulky som en skräckblandad utmaning, är blotta tanken att sitta på hästryggen i 1.15-fart utan nåt annat än en sadel att hålla sig fast i, så svindlande att jag nu ser mig nödsakad att ta en Treo.

 

4 juli 2017

 

 Skriv kommentar

NOSTALGI I DIKTFORM

Inför Stordagen har jag blivit anmodad att i tryck återge en gammal dikt. Författaren är av förklarliga skäl anonym, men insändaren menar att de 10.000 som kommer till vår travbana på Stordagen även bör få viss kunskap om de människor som befolkar vår bygd och vår kultur.

EN FÅR TACKE

En får tacke för att en ä som en ä
å ä född där en ä     å bor där en bor
D´ä inge fel på Ståckhôlm
å Göttebôrg ä väll bra
män di ligger som sô avsides

Årjäng ä ju som mer mett i

Å att sjöar å berg å töser ä grannare här
dä kan väl inte vi hjälpe,
dä ä som dä ä
Å att travbana ä vackrerst i hele avlånge Svärje
dä vet alle
Å svåre å tale mä ä vi inte
Vi har lätt för å prate å skratte
ôt andre
Å kvennfôlk titter vi knappt ôt
om di inte schäschilt ber ôss

Men dä där om att vi skulle ha näre te ljuging
å skryting å skräpping,
dä ha da jä aldrig märkt

Fotnot. Jag får erkänna att jag har väldigt svårt för såna verser som självutnämnda bygdepoeter plitar ner i sina fotsvettiga drängstugor. Speciellt om de är författade på nån sorts skummel dialekt. Aktstycket här ovan hade jag erbarmligt svårt att överhuvud tolka. Stavningen är dessutom under all kritik. Och det är ju inte ens rim!
Men ombedd som jag är att publicera så blir det som det blir. Jag har aldrig lärt att säga nej. Dä ä som dä ä.

MYSTERIET LÖST
Den senaste veckan har det i stort sett stormat kring Årjängstravet. Tvisten har gällt vilken bygdedräkt skön Paula bar på midsommar. Vår lokalredaktör i Mellerud, globetrottern och stjärnfotografen Bertil Karlsson, kom med svaret: TOARPs socken i Västergötland. TACK, BKl! Själv skäms jag som en hund för min okunskap, jag har otaliga gånger passerat Toarp på väg till min moster Hester i Gånghester, men missat att kolla in hur kvinnorna varit klädda.

BÄSTA NÅGONSIN?
Årets upplaga av Årjängs Stora Sprinterlopp ser ut att bli något utöver det vanliga. Det säger man i och för sig varje år, men erfarenheten visar att man varje år också får rätt. NUNCIO återkommer sannolikt för att försvara titeln från i fjol, och B.B.S. SUGARLIGHT väljer också Årjäng. Hans tilltänkta start annonserades av Tore Solberg i TV, Tore som är far till Fredrik. Daniel REDÉN har bara att gå ut i stallet och peka på en eller ett par av de sina för att alla medieblickar ska riktas mot Travårets Häftigaste Lopp. Lördag 15 juli är dagen!
REMEMBER FRIDAY
Märkvärdigt tyst har det varit hittills om den fredagskväll som föregår Stordagen. Den kompletterar faktiskt den stora festen på ett perfekt sätt, med bl a ett kanonlopp för kallblodseliten.


FÖR 55 ÅR SEDAN
År 1962 är egentligen ett ganska märkligt år. Det är det enda år jag själv missat Stordagen alltsedan 1952. Jag är alltså inte med på Fritz Arenös bild, men en hel del andra var på plats. Fritz, NWT:s lokalredaktör, hade ett mycket begränsat intresse för travsporten, men var en hejare på att fotografera. Hans kamera hette Rolleiflex. Att Miss Golden och Alf Kårvall vann båda heaten och 10.000 tror jag inte han brydde sig det minsta om. 1.19,8a travade hon i heat II.


FÖR 50 ÅR SEDAN
Sven-Erik Magnusson och Sven-Ingvars firade många framgångar under en lång karriär. Men filmen Under ditt parasoll hörde inte till succérna. Den blev ett dunderfiasko. Den hade förståeligt nog 1967 svårt att hävda sig mot kassapjäser som Jag är nyfiken – gul m fl . I våra dagar har den fått en liten upprättelse, nu i form av kalkonrulle. Själv skulle jag väldigt gärna se den om tillfälle gavs. Några scener spelades in här på travbanan i Årjäng. Fritz Arenö plåtade ett gäng statister.

MIDSOMMAR LIGHT

Midsommarafton är som bekant inte årets längsta dag, denna lär inträffa dan före. Hursomhelst har det alltid varit en ljuspunkt i tillvaron, inte minst för att helgens trav i 40 års tid varit mig en ursäkt för att inte vara en av de små grodorna som skuttar kring lövad stång på Amundserud, hembygdsgården i Trankil. När Årjängs midsommartrav nödgas inskränka sig till ett enda lunchmöte ryser jag vid tanken att även detta evenemang kan försvinna och jag nästa år måste ansluta till flocken av smådjur som är lustiga att se. Artrosvarning!

I fredags kunde man notera att det nu, vid banans tävling nr 7 för året, blev lite ommöblering i championligan. Magnus Jakobsson övertog ledningen via en dubbel och Kristian Lindberg segade sig också förbi Göran Antonsen. Någon större dramatik kan dock än så länge inte utvinnas ur kampen om titeln. Carl Johan Jepson, regerande mästare, är dock definitivt med i matchen, när den nu går in i andra halvlek.

 


Årets vackra midsommarbrud var vår sportassistent Paula Pettersson, här beundrad av en skara äldre farbröder. Dessa grälade om sockendräktens ursprung, men det hördes att de egentligen inte hade en susning. Kan det ha varit Stavnäs? Blomskog? De gula skorna som den ena herrn bär, hör i alla fall till Bôttendräkten.

2832 personer var på plats denna helgdagsafton, men hur de tagit sig hit vet jag inte. Antalet parkerade bilar var vid en snabb överslagsberäkning något färre än 400. Men inträdet var gratis och vädret gott. Fram till lopp 7, när det började regna. Då gick jag hem.

 

La Viva e Flirtin Man- La Nenna tog fjärde raka i övertygande stil. Henrik Gustavsson, Dals Rostock, lär ha fattat tycke för den då 4-åriga damen, när han skodde henne i fjol höst. Hon var till salu och Henrik slog till direkt. I år har hon verkligen tänt till och midsommaraftonens fjärde raka seger, Marcus Hultman körde, blir absolut inte den sista.

Jag har fått för mig att Henrik är släkt med (son till?) Runo, den färgstarke bagarn, som på 80-talet tävlade med Top Charm, miljonären med den minst sagt ovanliga pappan Lillebror. När Runos häst vunnit löp i Årjäng, och det gjorde han ofta, kom ägaren alltid upp till oss i måldomartornet påföljande tävlingsdag med en praktfull gräddtårta. Den traditionen kan Henrik på intet sätt vidmakthålla, han är hovslagare.

 

Färjestads rikshästar manageras som bekant av Peter Strömberg. Med två handleder i gips är det besvärligt att köra travhäst, men vi kan rapportera att läkningen ser ut att gå planenligt och hälsar honom välkommen åter i sulkyn snarast möjligt. I höst?

 

För att få lite perspektiv presenterar vi en bild av stallbacken som den såg ut när Bertil Danielsson plåtade den 1962, för 55 år sedan alltså. Mycket har ändrats, väl? Hästtransportfordonen. Ellen och Johan Hanssons café på andra sidan Riks-9an. Med mera.

24 juni 2017

Damerna klär stången

 

Renate Aarlie körde två löp förra fredagen, vann det ena. S.M.K.Smashing var värd en segergest, det tyckte Renate. Och vi.

Midsommaraftonens övning drar liksom 2016 igång kl 1245. Liksom då rör det sig om nio välfyllda lopp. Förra året hade vi ett lite halvvisset väder, vilket säkert skrämde bort en del publik. Den som brukar hävda att historien upprepar sig kan väl lägga lite slantar på två som fick visa upp sig vid vinnartribunen i fjol och är med i år igen: Ivan och Global Steffo. Notabelt från den dagen är f ö att Ludde och Liberty V.H. enkelt slog av den blivande storstjärnan Barkevious Mingo från samma start. Det var då, det.

Jag ska inte fortsätta det meningslösa gnället om att vi saknar dubbeltrav på midsommar. Vi hade ju enligt uråldrig tradition fredag/lördag som tävlingsdagar och den som inte ens efter den dubbeln var travmätt och otörstig drog på söndagen iväg till Arvika för avrundning av helgen. Nu har Arvika förvisats till måndag fast söndagens enda travhändelse i Sverige sker i Kalmar. Jag kan aldrig inbilla mig att Arvika skulle dra särskilt många hästar och speciellt mycket folk från smålänningarna. Men man vet aldrig, som flickan sa.

Miss Åslanda. Ja jag säger då det. Från klarhet till klarhet. Och Asafa är tillbaka! När jag sist vecka hade ärende till Furskog, sopstationen, sprang jag på Ove R. som slängde iväg en travsulky, den andra på en vecka han kasserat. Ja, vad ska man ha kärror till när det räcker med en sadel för att försörja sig? Och Xanthis Amazing, vår rikshäst, som redan nu verkar ha en pallplacering fixad, egentligen inte långt från topplatsen. Gruvligt synd bara att Peter råkade så illa ut i Åmål. Det tar naturligtvis sin tid att reparera två handleder, även om gediget Karlandablod påskyndar läkningsprocessen.

Midsommarstång blir det. Det har Laila Reuter lovat. Damklubben med hjälp av björnstarka vaktmästararmar reser det blomstersirade konstverket mot sommarskyn. Klubben håller för övrigt just nu på med förberedelserna inför fredag 14 juli, uttagningsloppet till Dam-SM.  Årjängs Stora dan därpå lär väl heller inte gå av för hackor. Om allt stämmer i midsommar för Nuncio, titelförsvararen , siktar Melander på Årjäng och även Daniel Redén påstås ha nån som han tycker skulle kunna passa. Bara att välja.


Silleruds församling, i den har mycken lyckad uppfödning skett. Ett exempel på detta är Johan som här tillsammans med mamma Helena Edlund tar emot folkets jubel på vinnartribunen. Deras häst Skyper är liksom Johan uppfödd i Bäcken, inte långt från Fälltakan. Helena tränar den lovande 4-åringen (hästen alltså) e Dream Vacation-Global Ninni, som hon fött upp ihop med sin man, Jörgen Karlsson. Ren travadel bakåt i stammen, Johans farfar heter Svante (Millan Pamela m fl) och farfarsfar var Arne (klassiga kallblod). Björn Martinsson tog kort.

Publikbilden är hämtad från midsommardagen 1960. Folk myllrar, det gjorde dom på den tiden. Dagens läktare med toto i nedervåningen var inte på planeringsstadiet ens.

 

1960 hade vi spelat V5 bara ett par månader. Det var inte helt enkelt att hitta spikar särskilt som man på den tiden inte fick värmningsvinnare och utrustningsdetaljer av TV:s experter.

 


Det var midsommarafton även år 1965. Ett gäng entusiaster hade fått bra platser i slänten upp mot drive-innen (om den fanns då?). Holger Målarn Johansson, orädd målvakt i travets korplag, sitter, Melker Fläng Gustafsson bär som alltid hatt, men övriga letar vi namn på. Carl-Erik Kometen Andersson får hjälpa oss, han står näst längst till höger.


Klocka, TACK för den! Visar även tempen. BRA!

19 juni 2017

 

Skriv kommentar

CELEBERT I LENNARTSFORS

Jag får härmed tillkännage att jag idag, torsdag, haft ett besök med klart celeber prägel. TV:s Lennart Forsgren dök oförhappandes upp i sällskap med en annan Lennart, han som kallas Hoa-Hoa och heter Dahlgren.

De båda är, under Björn Ekmarks ledning, ute och snurrar i landet, iförda sina klädsamma ljusgröna sommartravsjackor och plockar lite här och där fakta och alternativa fakta inför sommarens stortrav. För Årjängs del siktar vi in oss på lördagen den 15 juli, V75 med Årjängs Stora Sprinterlopp och Erik Perssons Memorial. Och kvällen före, när vi bl a frestar kallblodseliten med ett löp, där 100.000 går till vinnaren. Det ser faktiskt ut att bli en kanonhelg!

Lennart-dagen kallade TV-folket den här dagen och det var därför de hamnade i Lennartsfors. Inte för att titta på mig utan för att bese slussen med den imponerande fallhöjden 8,4 meter. Med nån halvtimme missade de årets första slussning av en vacker segelbåt, den ståtliga Samalaja af Kungsbacka. Säsongen tog för Dalslands kanal sin början i måndags.

 

Hoa-Hoa har jag dessvärre ingen bild på, men honom har du väl sett på teve? Ser ut som folk gör mest, liksom alla vi andra. Trevlig typ. Lennart Forsgren har varit i Årjäng många gånger. 1992 t ex när han fick smisk av Trond Skauen i Mästarduellen. Han ser annars fortfarande ut exakt som på fotot från 2002, bortsett från att hårfärgen numera drar åt grått. Han har väl barhuvad stått ute och refererat trav på blåsiga stallbackar i många år. Man ska ha mössa. Det sa alltid morsan.

15 juni 2017

 

Skriv kommentar

CALLE STARTAR JAKT

Yngst på publikplatserna den här gången var Luke. Att trav kan bli hans sport i framtiden tyder en hel del på. Ganska exakt 1 år gammal är han i alla fall stormförtjust.

Kvällen före nationaldagen firade Årjäng sitt andra raka V64trav med årets högsta publiksiffra, 2423 personer. Inte kan jag precis påstå att jag såg alla dom live, men de som inte syntes satt väl och solade sig i bergen. En trevlig tillställning var det hursomhelst och att banan är i gott skick, det kan man sluta sig till av att tiderna överlag var goda. Champion Carl Johan Jepson skrällde med hemmahästen Zivertson, 16.73, på årsbästa 11,8a och vann ytterligare ett lopp. Det kan vara ett bra avstamp i jakten på Göran Antonsen som fortfarande har ledningen i championligan på den fenomenala serien 6 starter, 4 vinster och 1 andraplats.

En ännu större skräll än Zivertson stod Ivan/ Olof Högberg för. Med varvet kvar avvaktar Arvika-ekipaget här i rygg på blivande tvåan Bombibitt S.I.R./ Kaj Widell när varvet återstår. Att programmets tipsexpert rankat Ivan tvåa, det hindrade inte det rejäla vinnaroddset 23,73. Märkligt!

Jag har redan tidigare kvirrat över den usla placeringen på innerplan av nya reklamskyltar. Antagligen skulle både Årjängs kommun och Systemstall få bättre respons för sina produkter, om de stora plakaten flyttades till banans ytterkant, där de inte skymmer hästarna. Den publik som mot alla odds letar sig till våra banor, gör det nog för att se travlopp.

 


Det är som så ofta det är här det börjar: Vid istrav i Årjäng. Innerbanans La Diva Rossi är huvudet före Miss Åslanda vid målgång. Datum 16 mars 2017. Foto: Björn Martinsson.

Ännu en gång måste man hylla Per Ludvig Nilsen, som fick La Diva Rossi i träning från Linda Pulkkinen vid marknadstid (Årjängs marknad förstås, finns det nån annan?) i fjol höst. Sen dess har den nu 4-åriga damen e. Running Sea u. nederländska Vera Idzarda sprungit in mer än 400.000 kronor. I onsdags fick hon på Solvalla 36.000 för en fjärdeplats i absolut svårast tänkbara konkurrens i ett av de Walleniussponsrade nya årgångsloppen Långt ifrån att vara nån sparv i den tranedansen hade hon med aldrig så lite tur kunnat vara ännu längre fram. Starkt!

Inte att förglömma: Hos Tom Horpestad i Klevane, på bara någon fjärdingsvägs avstånd från La Diva, tränas en 5-årig tjej, som faktiskt var före henne i Diamantstoets final under Elitloppshelgen. Det är hon som med sitt namn hedrar det tidigare kraftcentret för så mycken god travsport: Miss Åslanda. Att med hopp och tillförsikt se framtiden an, är alltså helt försvarbart.
Nästa gång vi möts är fredagen den 16 juni, då vi fått oss en V65:a tilldelad. Då drar vi igång speleverket 12.45, ett klockslag som känns riktigt gammaldags. Vi ses!

Som kontrast till Luke,1, kan jag inte låta bli att visa en annan publikbild, fångad exakt på dagen den 16 juni för 55 år sedan. Om nån känner igen damerna, är jag hyperintresserad av att få veta. Kunskap är makt.

Bertil Danielsson var ingen trägen besökare på travbanan, men den här gången var han här med sin kamera.

 

 

8 juni 2017

 

Skriv kommentar

MINNE FÖR LIVET

Vår redaktion var väl representerad på Valla på Mors Dag. Hemsända rapporter går överlag i ljusaste dur. En klang- och jubeldag blev det, väderleken var den bästa tänkbara bortsett från att det blåste en aning för mycket i TV-mikrofonerna under Per Skoglund Show på innerplan. Det var svårt att uppfatta alla nyanser när han, denne salvelsefulle förkunnare i Målle Lindbergs anda, piskade upp stämningen och lät alla förstå att det de upplevde i sina skinnsoffor var Minnen för Livet. Snyggt jobbat!

(Här fick jag göra en kort paus. Inte för reklam som dom gör i teve, utan för att ta bort ett getingbo (!) en meter ovanför/bakom redaktionsbordet. Aldrig varit med om nåt liknande! Eftersom jag var rädd att bli stungen överlät jag själva nedskrapandet till personalen).

RÄTT UTE IGEN!
Vad jag kan minnas, har känslan i fingertopparna alltid väglett mig åt rätt håll inför försommarens stora travhändelse  på Solvalla. Så även i år, då min övertygelse var klar: det skulle stå mellan Svanstedts Resolve och Goops Timoko. Den fasta tron förmedlade jag till alla som ville höra på. Även jag har drag av Målle. (Arne Imsen, Maranatagrundraen, växte f ö upp i Bôtten, två hus norr om där vi bodde. Mitt emot Alf Albinsson, en av de våra på Valla). Efter att Bold Eagle bränt sitt krut i försöket, kantrade det helt och fullt över till Goop. Farbror Timoko har ju i alla tider varit bättre i heat II, det vet alla. Att under sådana premisser behöva dela ut 30,89 i vinnarodds, det gör ju att epitetet Världens Bästa Publik borde framkalla en skammens rodnad på E-läktaren. Däremot skäms jag inte för att sätta etiketten Världens Bästa Kusk på grabben från Lökene. Ingen annan, märk väl INGEN ANNAN, hade vunnit söndagens Elitlopp med Richard Westerings 10-åring!  Redan genrepet i Årjäng förra måndagen, då Björn satte dit He´s A Diffacolt, skvallrade om en körsven i högform.
Nuhjälps vi åt med att ge Björn Olov Goop, 40, ytterst välförtjänt uppmärksamhet och hyllning nästa gång han kommer till Nordmarken. V64-aftonen måndag 5 juni skulle vara ett alldeles utmärkt lämpligt tillfälle. Har han fått jubileumsboken?

IFRÅN SLOMTJÄRN HÖRS ETT ROP…HYLLA HJÄRTELIGEN GOOP!!!

Vem knäpper knivskarpa bilder av den här digniteten medan alla andra fotografer famlar efter avtryckarknappen? Jo, Kurt Einevåg förstås! Ett par välkända Årjängsbor tycker vi oss skönja i folkhavet bakom Propulsion och Johan Untersteiner. Kurt har fångat Björn millisekunden innan han slungar sitt körspö.

PS. I uppståndelsen efter Elitloppet höll jag på att alldeles glömma bort våra två hemmabyggen, Miss Åslanda och La Diva Rossi. Thomas I Jansons miss såg faktiskt ut att ha en del sparat vid fjärdeplatsen i Diamantstoets final under lördagen, och Linda Pulkkinens La Diva Rossi, som blev sexa i samma stenhårda konkurrens, såg heller inte ut att vara helt tömd. Tränarna Tom Horpestad och Per Ludvig Nilsen ska ha var sin applåd för hedervärda jobb.

PPS. Om någon till äventyrs tvivlar på redaktörens siarförmåga när det gäller storlopp, vill vi bara hänvisa till Trump-konventionen om de ganska mänskliga rättigheterna/ alternativa Fakta.

PPPS. Elitloppsvinnaren brukar esomoftast lägga beslag även på Årjängs Stora Sprinterlopp f v b Åbergs. Vi befarar att det inte blir så 2017. Men Propulsion kanske?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

29 maj 2017

 

Skriv kommentar

ANER IKKE

V64, DET GILLAR VI
Efter tre omgångar med lunch- eller ottetrav blev måndagen den 22 maj den första ”riktiga” tävlingsdagen med kvällsstart och V64. Givetvis kom också publiken i större antal, 2208 närmare bestämt. Om det avser betalande besökare, är det storligen glädjande. Möjligen kan siffran dock vara en friserad sådan, det vet jag inte.

KRISTIAN FÅR SAMSAS MED TVÅ NORRMÄN
En som verkligen tog för sig var Åsbjörn Tengsareid, som inte alltför ofta gästar Nordmarken. Han är sedan 1999 professionell tränare för ett 15-tal hästar (däribland Petter Rags som vi några gånger sett i svensk TV) och har sin hemvist i Sandefjord, det forna valfångstcentret på västsidan Oslofjorden med en rejäl bit väg att köra för den som har ställt in GPS-en på Årjäng. Den turen satsade Åsbjörn på och tre hästar hade han att kuska, ingen av dom dock i hans egen träning. Bättre kunde han inte ha löst sin uppgift, för det blev full pott och direkttransport upp till toppskiktet av Årjängs kuskliga, där landsmannen Göran Antonsen före måndagen tronade i ensam ledning. Efter seger med Flying Garbo får hemmalagets Kristian Lindberg numera samsas med de två norskarna högst upp på pallen.

KJELL OCH BJÖRN OCH ÖSTEN

Björn Goop gjorde sitt premiärbesök för året på banan där han 14 gånger hyllats som champion. Mer än en gång har han vunnit Centerpartiets lopp och så blev det även 2017. Vid varje tillfälle har partiets starke man i Karlanda, Kjell Olsson, prisutdelat. Samma sak i år, när Björn enkelt vann med Årjängsstallet Creations He´s A Diffacolt. Längst t v Östen Johannesson från hästägareföreningen.

KVAR PÅ PALLEN

Even Elvenes har på sin Facebooksida den här bilden av Göran Antonsen, mannen bak succétravaren Lionel. Vi vill så innerligt gärna tro att fotot illustrerar Görans reaktion när han får budskapet att han fortfarande behåller silverplatsen i Årjängs championliga.


ANER IKKE
Med 800 kvar trycker blivande vinnaren Aner Ikke och Åsbjörn Tengsareid på utanför ledande Aro Eld/ Per Oleg Midtfjeld. Ett dramatiskt skede som avgör Moelvens lopp under V64-kvällen. Publiken anar icke vad som sker, men det gör ju det hela bara så mycket mera spännande.

KULINARISK UPPLEVELSE

Trots att jag när det gäller mat är en ganska gnällig typ, måste jag få nämna en kulinarisk upplevelse jag under kvällen hade i Damklubbens café. Där serverades en typ av hembakade äppelmuffins, som jag är bergis på skulle ha fått den kräsna Michelingubben, han med däcken, att treva efter lappen med högsta betyget, tre stjärnor. ”Trois points” skulle han ha vrålat, för det franska språket är han en hejare på.

23 maj 2017

 

Skriv kommentar

Ur medieskuggans dal

Direkt uppstigen ur Medieskuggans Dal betraktar jag omvärlden med förundrade blickar. Long time, no seen, säger dom som är flerspråkiga. Vad hade göbben i dalen att göra? kan man fråga sig.

ISOLERING
Jo, så här var det. AllTele, bolaget som jag anlitat för internet- och teletjänster, sade helt plötsligt upp bekantskapen. I stället för All blev det NollTele. Inte vet jag vad jag gjort dom för ont, men så var det. I skiftet, innan jag fått sladdarna från den nya entreprenören kopplade, var jag utan teve, fast telefon ochnätkontakt under en dryg vecka.

Livet blev alltså som en gammaldags långfredag under 8 dagar?

KATASTROFLÄGE?
Inte alls! Jag hade hunnit med att se Arsenal förnedras av Tottenham (0 – 2) och kände mig nöjd (missnöjd) på fotboll för lång tid framåt. Det där eviga bollduttandet i sidled och bakåt mitt på planen skulle inte Sture Persson ha gillat. Nu kan Klesa, som han kallade Chelsea, gott få ta hem ligan, det skiter jag i. Fast den där otäcke Costa som gör Klesas mål, den skulle jag ha velat ge en på käften så han svalde tänderna som grynvälling. Han har retat mej länge.

SLAPP EXTRAEXTRA
V75 hann jag med att uppleva den gången när Nancio (han heter så, det har Tarzan sagt) f f g i sitt liv galopperade från start. Därnäst ideligt följande extra V75 och extra extra V75 missade jag, vilket jag till min egen förvåning inte på minsta vis sörjde. Resultaten inhämtade jag lika bra i NWT och Ronden. Den senare avisan ska förresten ha beröm inte minst för att resultaten från landets alla banor numera redovisas.

BÄST PÅ PLATS
Helt utan travsport klarade jag mig inte. Abstinensen mildrades genom ett söndagsbesök på Årjängstravet, travottan med ingångspsalm kl 11.00. Kanske en aning smårugggigt väder, men vi 672 som officiellt var där klagade inte. (Var de 672 såna som betalade entré? Själv snyltade jag mig in genom att vinka med ett kort som Dennis Funke en gång för mycket länge sedan signerat. Minst 673 var vi i så fall).

V64-MÅNDAG
Det är på intet sätt tätt mellan givarna på vår bana. Nu har vi bara en majdag kvar, måndagen den 24, men den dagen är det tevebevakning minsann, för då kör vi V64. Den gången är det inte travotta utan snarare kvällsandakt som gäller, för då drar vi i gång kl 18.15. Till dess lär det just nu rådande återfallet i aprilväder ha övergått i sommartemperaturer. Nätter med minusgrader finner vi oss inte länge i, det vill jag bara ha sagt.

Karl Gösta Edman innehar ett tag till rekordet som äldste segrande körsven i Sverige, men Gösta har numera trappat ner betydligt på styrningarna. Bakom honom är emellertid återväxten god och den som främst drar blickarna till sig är Trättlandas 73-åring BJARNE ALBINSSON, som var ytterst nära att med Next Love (innerbanan) förvandla min sympatitjuga till 800 kronor. Efter två varvs suverän tempobedömning i teten ser segern ut att vara stenklar när vinnarcirkeln passeras. På mållinjen störtdyker dock Calle Jepson med Another Dream och snuvar vår favorit på förstaplatsen. Men Bjarne, fostrad på Söggårn i Backa, kommer igen, det kan du lita på!

INTE BRA! Min absoluta gunstling bland Sveriges knappt 300 (?) kommuner är Årjäng, men nu har jag för en gångs skull något att klaga på. Du, Årjäng, har på innerplan ställt upp en räcka skyltar med ditt namn och din logga. Vi vet ju redan vad du heter och hur den nya loggan ser ut, om det är det du vill visa upp. MEN av dina nästan 10.000 invånare är 8.700 under 1.80 i kroppslängd och dessa 8.700 (det kan vara ännu fler!) har inte en chans att från publikplats se vad som händer från utgången av stallkurvan och 150 m framöver. Vi är skymda. Överdelen av hästar och körsvenner kanske kan skönjas, men resten är borta. Väck med skyltarna! Placera dom framför räcket på bortsidan i stället, där det på vår bild står en farbror framför en påhängsvagn.

Fixar du detta, är vi goda vänner igen. Eljest – detta är inget straffbart hot men likafullt elakt tänkt – kommer jag (1.74 i strumpor) och 8.699 andra kortväxta att stega upp till VIP-rummet och se loppen därifrån. Då räcker inte kaffekopparna.

 

 

10 maj 2017

 

Skriv kommentar

FRU FORTUNA VRENSKAS

Det är som förgjort med vår Färjestadsmärkta rikshäst, den spurtglada 5-åriga Xanthis Amazing. ”…större chans att vinna en miljon på lotto än att vi får framspår på V75” suckar tränaren Peter Strömberg i en Ronden – intervju. Med en viss rätt, stoets fem starter i hans regi – hela tiden inom rikstoton – har gjorts från spåren 2-10-11-8-10. Trots den infernaliska oturen i spårtombolan har hon dragit in 150.000 kr, 30 tusenlappar per framträdande. Starkt! Nu på lördag är det lika eländigt, spår 10 igen! Eftersom Åby har open stretch får väl hon och Calle Jepson smyga med och ta dom från insidan. Låt dom bara köra som dårar där framme, så finns chansen.


Trots nytt bakspår ser Peter Strömberg med förtröstan fram mot lördagens Åbystart.

”SKÄMT OCH SIDO” RÖTT KORT!
”Skämt och sido, det är många startsnabba med i loppet och det kan kanske lösa sig bra trots allt” säger en hoppfull Strömberg.

Så i helskotta heller, så skulle Peter aldrig säga!!! Med den gedigna utbildning hans duktiga svensklärare gav honom är det totalt uteslutet. Intervjuaren Linus Eriksson har jag redan en gång tidigare, för nån månad sedan, i samma tidning, beslagit med det här ”skämt och sido”, fast jag då i hastigheten inte hittade det gula varningskortet. Det kunde ju ha varit ett slagfel, helt enkelt. Nu är det inte längre slagfel vi snackar om. Två så grova förseelser, med dobbarna före, på kort tid, det borde tveklöst innebära rött kort och minst tre veckors avstängning.

Peters modersmålslärare hade nog fått stoff till en hel lektion, kanske halva lunchrasten också, för en föreläsning om prepositioner i gamla uttryck; till salu, i så måtto, till spillo, inför rätta, till havs, åsidosätta, i godo m fl. ”Skämt åsido” hör förvisso hit och betyder att man vill tona ner vad man tidigare skämtsamt sagt genom att, ”allvarligt talat”, mildra sin utsaga.

PARALLELLA KARRIÄRER
Att Zlatan Ibrahimovitj just idag ligger under skalpell i USA gör mig som gammal fotbollspelare ont. Här finns paralleller. Likt honom fick jag alltid slå alla straffar och hur konstigt det än kan låta, även jag har knäproblem. Och exakt samma knä, det högra! Är det inte ett förunderligt sammanträffande?

Men skämt och sido, Zlatan är (var?) en klart bättre huvudspelare än vad jag var (är?). Med ett personligt rekord i höjdhopp på 1.16 kom jag aldrig upp riktigt på höjdbollarna.

BRUNCH DEN SJUNDE
Nästa träff vi har på Sveriges Vackraste Bana är brunchtravet söndagen den 7 maj. Att döma av uppslutningen vid förliden söndags breddlopp är det väl inte alla som älskar att skutta ur bingen i ottan, men tillräckligt många lär hitta hit för att ingen ska behöva känna torgskräck på publikplatserna.

VÄL MÖTT den 7 maj! Förmiddagskaffet kan du njuta i Damklubbens Caférestaurang.


Breddtravets gladaste var patron på Camp Brattås, JÖRGEN PETTERSSON, aldrig sur men absolut inte när han vinner löp. Att hans fyraåring BRAVIVICIMO går mot en lyckad säsong 17, därom är vi helt eniga med honom. Innerbanans Wilma Song/ Mikko Aho får ge sig för brattåsingarna.

26 april 2017

 

Skriv kommentar

Lars i Mort-Annesches spår

ONSDAG MORGON den här veckan
Med fröjdefull håg släpper jag upp rullgardinen och noterar att solen skiner. Det enda som fördystrar morgonen är notisen i Travronden att Olav Mikkelborg efter tre år vid Årjängstravet bommar igen sitt träningsstall här och flyttar tillbaka till Norge. Klöfta nästa. Trist, övermåttan trist. Olav har varit en tillgång för banan och hans framgångar har varit betydande. Tack och lycka till, Olav!

TACK, JOCKE!
Travronden, ja. Ett under några veckor saknat inslag i detta vårt husorgan var resultatlistor från samtliga svenska banors tävlingar. Nu har den redovisningen kommit tillbaka, smakfullt återgiven, delvis i milt grön färg, under rubriken LANDET RUNT. En får tacke, chefredaktör Joakim Svensson, heder och tack!

RÅGET ÄR MÅTTAT
Det är som förgjort, när vår älskade storebror Färjestad, 81, bjuder på något extra. Festen kom av sig i takt med snöfallet natt till långfredagen. Synd & skam! Årjäng fick inte en flinga under samma tid. Nu är råget måttat, som han sa, Per Ledin. En tröst i bedrövelsen: Vi har konsulterat en här på orten uppskattad spågumma, Tante Bengta, och hon bedyrar att nu är det slut på motigheterna. Nomoreofthatbullshit sammanfattar hon sitt budskap. Vilket briljant hästnamn förresten. Men två bokstäver för långt, bara arton får plats i programmet.

Igår, tisdag, hyllades en verklig veteran inom travsporten, LARS SELESKOG, 75, på Axevalla. Han är bosatt i Bengtsfors, men rötterna finns i Holmedal. Namnet är taget – det hörs väl? – efter hemmanet Selen. Den något äldre brodern Gunnar for för några år sedan land och rike runt i jakt på segrar med Miss Rodney m fl klasshästar. Ett par systersöner finns kvar i Selen och dess omgivningar och de, Anders och Johan Danielsson, har just nu åtminstone två klasshästar i sin vård, den lovande montéstjärnan Peder Mykla och den något äldre gulddivisionskämpen Goldomaster.

Hyllandet på Axevalla föranleddes av att Lars italienfödda 7-åriga sto Rainbow of Nando tog sin femte seger i Sverige. Sen hon för 7 ½ månad sedan kom i Sofia Aronssons träning har hon sprungit in mer än en kvarts miljon kronor. Oftast har Kim Eriksson (bilden) kört, men även den superduktiga skötaren Felicia Molin (också med på bilden) har vunnit med henne. Lars har däremot aldrig kört Rainbow i lopp, men skulle nog gärna sitta upp, om han klarade licensen. Björn Martinsson knäppte fotografiet.

Vi vet att Lars i alla tider haft en idol inom sporten, en hedersman av den gamla ullen: Anders Olsson, Mort-Annesch kallad, han som med Skimmel, Jak, Jak Ette och andra snabbspringare alltid var att räkna med varhelst han startade. Annesch var visserligen karlänning, men Lars har aldrig varit sån att han krävt att alla ska stamma från Holmedal. Det kan finnas bra människor även annorstädes.

Nu får han själv trampa in i vinnarcirklarna! Vi gratulerar!

BREDD
Verklig bredd är det på kommande söndags tävlingar. Nio välbesatta lopp med 10.000 i förstapris genomgående. Första start klockan 11. Det skulle inte en annan Jocke ha tyckt om, forntidens chef Jocke Persson som alltid öppnade måldomartornsdörren en stund före kl 13 för att kolla att utringningen från Silbodals kyrka hade kommit igång. Först när det klämtade fick man kalla till start i lopp 1.
I vår sekulariserade tid sköter var och en sitt. Breddtrav här och gudstjänst där. Inte heller på Jockes tid riktade sig väl de båda arrangörerna till samma målgrupp, så ingen hade väl heller då tagit illa upp om man kört parallellt. Men Jocke ville inte ta risken.
Tante B. siar vidare och är helt tydlig med att kommande söndagstrav kommer att bli en riktigt rolig tillställning. Fri entré och gratis parkering, 11 plusgrader i luften, en och annan solglimt samt tydlig försmak av sommaren.

Fotnot. Fanken vet om inte kärringskrället har tagit hjälp av yr.no när hon spår väderleken. Så synsk är hon väl inte? I vart fall satt hon och fingrade på pc-n när vi knackade på.

19 april 2017

 

Skriv kommentar

Dora tog´et

Den riksomspännande tävlingen om VACKRASTE TRAVARNAMNET GENOM ALLA TIDER är avgjord. Efter åtskilliga arbetsluncher har juryn enats. Om sanningen ska fram så blev det så att det var ordförandens utslagsröst som till slut fällde avgörandet: ÅRJÄNGS-DORA.

Inte heller detta val har undgått nätattacker. Om det är ryska eller amerikanska hackare som ställt till det är oklart, men juryn har nödgats underkänna onaturligt många nätröster. Ett hundratal votes på Shesellsseashells t ex har gått direkt till pappersstrimlaren. Deweykidumnhowe har heller intet i en seriös tävling att göra.

Prislistan, den definitiva:
1. Årjängs-Dora
2. Cella (alt Cella II)
3. Stormus

Samtliga pallplacerade har meddelats och priserna är överlämnade.

Efter travkarriären övergick Årjängs-Dora till mera vardagliga sysslor, men även här skötte hon sig utmärkt, rask och stark som hon var.

Segrande Årjängs-Dora e. Trystorpsvarten- Flora var född 1933 och ägdes av bröderna Andersson, Årjäng. Hon kördes under hela karriären av ena brodern, A. Anderson. Hon var en bländande vacker travare, enligt programmet mörkbrun, men vi vill påstå att hon hade en stark dragning åt det svarta hållet. Om vår minnesbild stämmer, hade hon även en liten vit s k stjärn, eller snopp, på nosen.
Dora var alls inte nån smäcker amerikansk typ utan ägde rena, nordsvenska kvalitéer. I sin debut var hon i ett 3-åringslopp belastad med 2 m i ett lopp där lättare hästar erhöll ½ meters tillägg pr kilo kroppsvikt. Debuten skedde vid Årjängs premiär 30/9 1936 i ett lanthästlopp, där den 98 kilo lättare Bäsebols-Doris segrade. Årjängs-Dora fick en svår löpning som instängd och generad av galopperande konkurrenter men gick ändå efter en stark avslutning under 2.20. Man bör beakta att detta gjordes med järnskor och i en sulky av äldre typ. Dessutom passade den lösa banan henne illa i det att hennes något flacka gång inte kom till sin rätt. Hon fick helt enkelt inte rätt fäste.
Sin andra start gjorde Årjängs-Dora under marknadstravet året därpå. Då hade faktiskt Filip Svanqvist, han som handsatte travprogrammet, läst fel i manus, varför hon kallades Årjängs-Doca (!) och faderns namn angavs till Trytorpsvarten. I nästa program hade stoets namn rättats till, men pappan saknade fortfarande ett s. Hursomhelst så var nu 4-åriga Årjängs-Dora verkligen vässad, t o m till den grad att hon i starten slog ihop och galopperade. I sitt tredje och sista framträdande hade hon återigen otur med löpningsförloppet och fick avsluta sin karriär med debutnoteringen 2.19,0 som bästatid.

Cella, tävlingens silvermedaljör, tyglas här av sin ägare riksdagsmannen Nils Svensson, Långelanda. Cella var som travare betydligt lyckosammare är Dora, och hon sattes under 2 vintersäsonger i träning på Solvalla, där hon försörjde sig hedervärt. Dottern Cella II var också en snabbtravare.

 

Fotnot 1. Bäsebols-Doris, som så småningom blev en 1.45-travare och tjänade grova pengar, var även hon med i diskussionen om vackraste namn. Bland topp 6 placerade hon sig tveklöst.

Fotnot 2. Kan segrarinnan ha fått sitt namn efter Dora Nilsson, månne? Denna Dora, bördig från Tjärn, var under 30- och 40-talen Årjängs ledande modist och bedrev sin verksamhet i fastigheten Storgatan 29, alldeles söder om Konsum. Hennes hattar prydde gräddan av municipalsamhällets (sedermera köpingens) societetsdamer.

Fotnot 3. En fråga: Hur fick man till en rättvis start på 30-talet? Stående start, förstås. Två hästar på grunddistansen 1200, nästa på 1202, nästa på 1244 osv? En 3-åring var vid denna tid nätt och jämnt inkörd, långt ifrån färdigtämjd. Hur fick man få dom att stå stilla? Vet Fisk-Erik?

POPULÄR PROFESSOR HAR GÅTT UR TIDEN

Ännu en travprofil har lämnat oss. Holger Andersson, sällan kallad annat än Professorn, har gått bort, 86 år gammal.

Holger och Bibi Frances på hemmabanan en midsommarafton. Ett elegant par.

Blomskogsgrabben Holger hade riktigt gammaldags travblod i ådrorna. Hans far Ferdinand var en tid proffstränare i Norge och Holgers ett par år yngre bror Ossian var en populär amatör, som med enkelt stammade hästar nådde enastående resultat. Ossians dotterdotter Linda Pulkkinen för generna vidare till modern tid.

Holger inledde sin karriär med att köpa den ganska stolliga Frances Bunter, f 1950. Teoretiker som han var är det inte långsökt att tro att han därvid främst beaktade stamtavlan; stoets mormor var nämligen Frances Great, mor till understoet Frances Bulwark. Som första avelspartner valdes Väsby-hingsten Scotch Nibs och 1960 föddes Nibs J:r, en ganska talangfull hingst som, oftast med Folke Hjalmarsson i sulkyn, drog in 73.725 kr på 126 starter (28-17-14). Frågan är dock om inte nästa avkomma, Bibi Frances e Earl Bulwark, var minst lika begåvad, fast hon bara tjänade 44.400 kr (88 st 16-13-14). Bibi blev mor till Spurt, som för Årjängs blivande sportchef Göran Axelson tog en fjärdeplats i Amatör-VM på Vincennes. År 1976 lämnade Bibi sin vinstrikaste avkomma, Frans Iran, som i Ossians vård i det närmaste blev halvmiljonär. Man måste – obs! – hela tiden ha i minnet att prispengarna för 50, 60 år sedan låg på en helt annan nivå än idag.
De flesta av Holgers hästar kom från Frances Bunters linje, men en och annan köpte han också in från annat håll, Sandblom-uppfödningen Flight Boy t ex, som han tränade åt Bengt Engdahl. En annan känd hästägare som anlitade Holger, proffstränare sedan 1969, var sångaren och låtskrivaren Thore Skogman, Årjängsvännen med sommarstuga i Sillerud. Dennes Mr Music blev faktiskt liksom sin ägare en rikskändis.

Själv blev jag närmare bekant med Holger 1951, då vi båda var anställda i Hugo Einarssons åkeri, han som chaufför och jag som lastkarl. Redan då, i 20-årsåldern, var han känd för sina djupsinniga reflexioner i de flesta ämnen och av den orsaken bar han redan den professorstitel som kom att följa honom genom livet. Att ifrågasätta det mesta var en egenskap som han tillämpade även senare när han hamnade i travbranschen. Ibland blev man fundersam, som när han ville utrota varenda maskros på stallbacken, därför att roten innehöll spår av arsenik, men mycket av det han funderade ut var faktiskt sådant som senare har blivit allmänt accepterade sanningar beträffande fodersammansättning, träningsmetoder och annat. Av någon anledning som jag aldrig blev riktigt klok på verkade han hellre starta sina hästar på bortaplan, Axevalla t ex, än hemma i Årjäng, fast de ibland hade minst lika bra löp på hemmaplan.

Holger Professorn var en god vän och en rejäl kompis, en som man aldrig hade tråkigt tillsammans med. Och Marianne, hans stöd i livet och trofasta sällskap, kompletterade honom på ett suveränt sätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 Bengt Kroken Nilsson

Holger Professorn med Bibi Frances förstfödda, Spurt. På bilden har de under Årjängs midsommartrav 1975 just noterat den dittills snabbaste debuttiden i landet, 1.22,1

Holger var tidigt en ivrig hälsokostförespråkare. Dessutom var han rädd för att dra på sig förkylningar så för säkerhets skull fick långkallingarna sitta på till framåt midsommar. Här en julibild från Klosterskogen, där han i stekhettan skyddar skallen mot solsting. Solande hade han inget till övers för.

Holger och hans stalldräng (varje eftermiddag hela högstadietiden) Göran Axelson ute i stora världen. Här på Enghien i Frankrike, där Göran i Amatör-VM körde Spurt till en 4:e plats, samma placering som på Vincennes. Franska språket var inte Holgers favoritämne och det lär ha varit en syn för gudar när han inte hittade det franska ordet förmen löste det genom att stoppa in en hödott i mun och tugga. Lägg gärna märke till A:s utställda brallor, 100 procent inne vid mitten av 70-talet.

3 februari 2017

 

Skriv kommentar

HOLMEDAL knäckte KARLANDA

 

Prix d´A är – pust – lagt till handlingarna och Bold Eagle kommer till Elitloppet. Duktig är han, men om han törs satsa på Gyllne Triangeln (Prix d´A, Elitloppet och Årjängs Stora Sprinterlopp), det återstår att se.

En mättad travdag avgjordes även i Årjäng i helgen. Tio välmatade – nåja – löpningar avverkades i en fart som väl matchade onsdagarnas hurtiga V86 – flås. Genom alla tider har Holmedals travklubb gjort sig känd för effektivitet och hög sportslig kvalitet. Uppsättningen funktionärer är outstanding i sitt slag.

Dagens snabbaste var Cypress Star, körd av amatören Laila Ulrika Axelson från Tobyn, Sillerud, tjejen som aldrig missköter en styrning och nu plockade ned V75-aktuella La Diva Rossi i en fräsande finish på 1.17,8. Faktiskt påminde den prestationen inte så litet om skidåkerskan Stina Nilsson som vid ganska exakt samma tidpunkt lika knappt sprintade ner världsmästarinnan Caspersen Falla i Falun.

Redneck Girl, Jokke Ålj och Tåga Viktor var en trio som vann sina löp vid Karlandatravet för tre veckor sedan och nu kom igen i samma goda slag. De bör bevakas extra noga när de kommer ut i reguljära lopp framöver.

Lördagsvinnarna:
1.  Mendez/ Elina Selander 2.30,3  (ponny A)
2.  Polgara Dar/ Frida Lövgren 2.21,7  (ponny B)
3.  Jokke Ålj/ Per Ludvig Nilsen 2.00,2  (idealtid 2.00,0)
4.  From Macarena/ Kristian Lindberg 1.23,3
5.  Lea R.B./ Per Ludvig Nilsen 1.46,1
6.  Redneck Girl/ Thomas Martinsson 1.21,4
7.  Tåga Viktor/ Mats Andersson 1.35,5
8.  Cypress Star/ Ulrika Axelson 1.17,8
9.  Höstbo Fredrik/ Eva Andersson 1.28,7
10. Ruby Frontline/ Jenny Ryman 1.18,4

Fotnot
Vår faktakontroll har brustit. Grovt. I en tidigare notis påstod vi att Pähr Eriksson, Klässbol, innehaft förtroendeposten som kyrkvärd, underförstått då i Stavnäs församling. Så är det förstås inte, det faller ju på sin egen orimlighet. Däremot har hans förfäder i flera led bakåt innehaft hedersuppdraget ifråga. Vi har gett vår fact controller en rejäl uppsträckning. Han försvarar sig ganska ilsket med att hans uppgifter är alternativa fakta.

Pähr har i skrift framfört vissa tvivel om att min ungdoms idol Gustav Raskenstam verkligen stammar från Klässbol. Men hans så verkningsfulla kontaktannons ville ju ha svaren adresserade dit! Om allt är bluff, kommer jag att ofördröjligen raka bort mitt mustaschförsök…

 


Rent fenomenal tempobedömning gör Ludde Nilsen, eller om det är fuxige Jokke Ålj, bakerst på bilden. Förra gången var paret 2 tiondelar från idealtiden med sina 59,8 och nu vann de igen med samma marginal 2.00,2!
OBS i bakgrunden att Holmedal hade satt in extrabuss för att om möjligt överträffa Karlandas publiksiffra från premiäromgången. Det lyckades, om än med nöd och näppe, 201 – 199.

Höstbo Fredrik, 15, vår svenske mästare, är en trogen gäst vid de flesta istrav, men eftersom han nästa nyår faller för åldersstrecket, lär detta ha varit det sista Holmedalstravet han fick vinna. Någon meter efter fototillfället flyger Eva Anderssons högernäve upp mot skyn för både hon och Fredrik tycker om att vara först i mål. Grattis!

 


Mats Persson var handicaper för montéloppet och han inhöstade av dagens måldomare ampla lovord för sitt arbete. Hästen med minst pengar på sig, Ruby Frontline, hade han placerat längst bak, 20 m efter övriga. När det kom till kritan var det aldrig tal om annat än att det 7-åriga stoet och Jenny Ryman stod i en klass för sig. Starkt jobbat, Mats och Jenny!

30 januari 2017

 

Skriv kommentar

HEJ Å HÅ I MYRVARV

Instundande lördag, 28 januari, arrangerar Holmedals Travklubb sina årliga tävlingar. Arena är Årjängstravet och startlistor hittar du på travets hemsida.

Den nu aktiva travklubben är ung till åren. Den stiftades i Bergeruds skolhus 1954. Men naturligtvis kördes det trav i Holmedal redan före 50-talet.

UT UR KÖKET!

Alla minns vi väl sexan som avslutade tävlingarna i januari 1930, vilka då avhölls i Myrvarv. Jovisst minns vi den! Klubbens vice ordförande blev ju efteråt instämd till tingsrätten i Långelanda för att i berusat tillstånd ha ställt till förargelse genom att handgripligen och hårdhänt jaga ut en annan herre som trängt sig in i köket till den kvinnliga personalen som där var i färd med att breda klengås. Dessförinnan hade v. ordf. manat den vid festen närvarande fjärdingsmannen att ingripa, vilket denne nekat göra eftersom han var på plats i form av privatperson.

FÖR MYCKET BESK?
Den åtalade styrelsemedlemmen förnekade blankt att han varit full och menade att han var i sin fulla (!) rätt som funktionär att agera. Antagonisten, den utkastade, misshandlade, fick medhåll av flera vittnen ifråga om svarandens berusning, men denne hade i sin tur stöd av lika många andra vittnen, som intygade att han inte på minsta sätt hade varit påverkad.

Som var och en förstår var frågan en svår juridisk nöt att knäcka för domstolen. Apriltinget klarade det inte, och inte heller vid nästa session i maj kom ett beslut, men vid midsommartinget kom domen: Målet ogillades. Käranden, som begärt 25 kronor för sveda och värk samt 30 kronor för sin inställelse, blev helt utan kompensation för sitt lidande.

Vad lära vi av detta? Jo, sätt dig aldrig upp mot en ordförande! Inte ens en vice.

På förekommen anledning ber oss ordförande Carina meddela att årets travsexa i varje fall inte avhålls nu på lördag och absolut inte i Myrvarv.

En fartfylld start på Kroksjön för 70 år sedan. Närmast satsar Anders på Hagen stenhårt för ledning. Anders är han i hatt, övriga har pôrre- eller sportmössor. Det räckte dock för Anderses del bara till ett tredjepris i den 14-gradiga kylan. Isen var 60 cm tjock, eftersom detta tilldrog sig på vintern.

 

Fotnot. I vår konstant pågående tävling om vackraste hästnamnet har till semifinal i Holmedalsgruppen gått Branders Vega, Krokjänta och Skålerudsulla.

24 januari 2017

 

Skriv kommentar

Karlanda äldst men först ut

 

 

KARLANDATRAV med SVENSKT REKORD!

En strålande vinterdag var inramningen när landets näst äldsta travklubb inledde säsongen 2017. Ett svårslaget svenskt rekord slogs på funktionärssidan, enär man lyckats övertala en äldre herre att sätta sig vid speakermikrofonen. Hans dokumenterade 86 år betydde att det gamla veteranrekordet galopperade all världens väg. Det lydde på 85.

Trots vissa brister skötte sig den grånade gentlemannen tämligen acceptabelt. Han envisades med att på 1940-talsvis kalla körsvensförändring för ”körarändring” och ”ha kört/ridit för tidigt över startlinjen” fick han till ”tjuvstart”, men det är skönhetsfläckar som med utvecklingssamtal och nån veckas fortbildning borde gå att slipa bort. Värre är det sega tempot. Nu hann publiken med att notera såväl tider som placeringar i sina programblad. Det skulle Ordinarie Ola aldrig ha tolererat!

Defileringmarscher och andra musikaliska inslag fick de 199 (årets hittills högsta siffra!) tillstädeskomna inte glädja sig åt. Anläggningen hade pajat, sannolikt beroende på besvansade kamrater som lämnat sin spillning både här och där. De tusentals exemplar av större husfluga som brukar möta premiärfunktionärerna i tornet varje år, var emellertid färre, kanske bara något hundratal. Utrotningshotad art?

Tävlingarna avvecklades i god ordning under ledning av måldomare Rutger Strömberg och huvudstarter Gert Eriksson. Dagens hårdaste slutstrid fick vi i kallblodens snabblopp, där Lökki Ess fick ge precis allt för att kontra ut Bilbo B.S.

I tur och ordning fick följande ekipage segerdefilera:
1. Prins Emil/ Signe Lindberg
2. Jokke Ålj/ Per Ludvig Nilsen 1.59,8 (idealtid 2.00)
3. Livi Invest/ Josefine Bood 1.23,1 (monté)
4. Väskinge Anna/ Kristian Lindberg 1.38,6
5. Redneck Girl/ Thomas Martinsson 1.21,7
6. Tåga Viktor/ Mats Andersson 1.34,9
7. Flying Garbo/ Kristian Lindberg 1.22,2
8. Lökki Ess/ Håkan Olsson 1.36,5
9. Karl Oscar Palema/ Peter Strömberg 1.18,4

Kristian Lindberg var som bekant den som tog hem Arvikas championliga i fjol. När säsongen för Årjängs del fortsätter lördagen den 28 dennes med Holmedals travklubb som arrangör, ligger han i spets även i årets vinterliga. Kommande lördag, 14 januari, avhåller Vadjungens TK sina tävlingar och söndagen den 22 är det Edas tur. Arvikatravet är skådeplats de båda gångerna.

 

2017 års första seger, den tar Signe Lindberg med Prins Emil även om Kylemos Wide och Felicia Persson spjärnar emot i det längsta.

Här tar Kristian Lindberg ledningen i championligan 2017 med debuterande Flying Garbo, en dotter till Scarlet Knight som såg riktigt bra ut. Run The World/ Peter Strömberg tar andraplatsen före Laza Magic/Rebecca Arnerlöf.

Tätt, tätt var det vid staketet. 199 besökare räknades in. Fast än är det ju förstås långt till Solvallas onsdagssiffror, när V86 avgörs. Minst det dubbla krävs för att konkurrera. Björn Martinsson fångade några av de 199 på bild.

 

 

 

 

 

9 januari 2017

 

Skriv kommentar

INTE PÅ SVALSJÖN

DAGS FÖR TRAV, MEN INTE PÅ SVALSJÖN
Forna tiders istrav är numera ”istrav” och har, av säkerhetsskäl och för bekvämlighets skull, här i Västvärmland flyttats till de permanenta landbanorna i Årjäng och Arvika. Jag tror förresten inte många med häst skulle ha dristat sig ut på Svalsjön instundande lördag, även om där på nyårsdagen låg ett bortåt decimetern tjockt istäcke.

Annat var det för 20 år sedan. Nordmarksbygdens Ingmar Danielsson, journalist och fotograf, tog trippen till Karlanda 11 januari 1997. Vi visar två av hans foton.

Före travet gavs möjlighet till en provtur i korgsläde. Det framgår av bilden. I förgrunden ser man ett par typer av slädar, lämpliga för tävlingsändamål. Fast att klänga upp i den vänstra konstruktionen och dra iväg i full fart, det torde ha krävt ett visst mått av mod, även om överblicken framåt är bättre än den man har i en sulky. Till höger står en kappsläde som verkar betydligt säkrare.

Om jag inte tar helt fel så är ett av husen i bakgrunden Änga 1, som numera bebos av två inom regionens travsport välkända ungdomar: Ola Karlsson och Elina Jernberg.

Ingmar Danielsson begav sig till bortre långsidan och plåtade ett fält varmblod på väg till defilering. På publiksidan är det som synes (hoppas jag) tätt med folk, uppskattningsvis mellan 250 och 300 personer. Väl påpälsade får vi tro, för gradstocken visade på minus 11.

Och nu på lördag är det dags igen. Årjängstravet är platsen och det första startfältet släpps iväg kl 11.30. Åtminstone ett 50-tal hästar är anmälda, meddelas det från sekretariatet. Startlistor hittar du på travets hemsida. Karlanda Travklubb är arrangör, vilket borgar för att god ordning ska råda. Så har det nämligen varit alltsedan 1894, då klubben bildades.

BONUS

Efter deadline har rent oförklarligt ytterligare två av Ingmars bilder från -97 flutit upp på redaktionsbordet.

Här har Mikael J Andersson tagit hem ett lopp med en glad Christina Skogströms Pralina. Med hederspriset i högsta hugg bereder sig kommunalrådet Åke Larsson på att gratulera. 

I det med stort intresse emotsedda kappslädesloppet var världsmästare Kalle på Trappa något av favorit med Barrystjärna och de båda leder här (utvändigt) med ett varv kvar. Men satsningen räcker bara till en slutlig fjärdeplats. Invändigt om sig sig har de Paribläsen och Olle på Nytomt Axelsson, som blir tvåa. Segraren hittar vi längre bak, den långväga gästen Bossum Rigel/ Hilmer Haglund. 

SISTA RONDEN?

SISTA RONDEN?

Mitt husorgan (törs man använda det ordet utan att bli stämplad gubbsjuk?) sedan åtminstone 60 år tillbaka, Travronden, har gjort en stor läsarundersökning och med den som grundval knipsat bort de startlistor och resultat som tidigare tillhandahölls i tidningen. De uppgifterna hämtas enligt chefredaktör Joakim Svensson snabbare och bättre genom en mobil app som man kan ladda ner till såväl iPhone som Android.

Jojo, kan man säga. Men hur gör vi som inte har varken iP eller And? Det lär väl finnas en och annan halvrutten åldring i stugorna som inte är uppkopplad via läsplatta?

Även jag har gjort en stor läsarundersökning i denna fråga, men den enkäten gav helt motsatt resultat. Alla fem jag frågade ville ha resultatlistorna kvar. En gissade att Rondenbasen nog kände vinddraget bakifrån från den mäktiga intressegrupp som enligt ryktet planerar att starta en helt ny obunden travtidning. (Hur obunden en sån avisa nu kan bli med röst- och penningstarka ägare i bakgrunden?) ”Något måste vi hitta på!” tänkte väl Jocke.

Själv klagar jag inte för jag disponerar tjänstedator och går med rappa pekfingrar in på Svensk Travsport/Tävlingar/Tävlingskalender, där allt finns att tillgå betydligt överskådligare än i papperstidningen. Med bestraffningar och allt, vilket gläder en skadeglad surgubbe.

Upprymt glad blir jag när jag ser att Ronden rökt fredspipa med Åke Svanstedt. Pipan har varit släckt i sju hela år, alltsedan tidningen skrev elakt i samband med den s k grisfösarrättegången. Åke fälldes som bekant i tingsrätten för grisföseri men fick upprättelse i hovrätten. Fällningen ägnades massor av utrymme, medan frikännandet inte blev lika uppmärksammat. Med nytt folk i tidningsledningen har Åke omprövat sin bojkott och medverkar i en öppenhjärtig intervju, författad av Patrick Sjöö.

Om skribenten är släkt med den i våra trakter kände travprofilen
P.W.Sjöö vet jag inte. P W vann som bekant Årjängs Stora Treåringslopp en gång i tiden med Sjöjungfrun på nytt personligt rekord, 2.18,3, till 25 ggr pengarna. Förstaprisets 500 kronor var mycket pengar 1946.

Den moderne Sjöö är en av oss många som oroar sig för avfolkningen på våra travbanor. Patricks recept har jag aldrig hört förr: Öppna stallbackarna för dem som är intresserade! Förslaget går alldeles på tvärs mot allt man hört förut, där det gällt att – i spelsäkerhetens namn (magnecyl till hästarna) och för att förebygga olyckstillbud – hålla stallbacken så ren som möjligt från löst folk med eller utan barnvagnar. Men det kanske blir så tunt med folk på publikplatserna att det inte blir nån svårare trängsel om alla flyttar över till stallplanen?

Jag är böjd att hålla med Sjöö om att det med små medel borde gå att tillgängliggöra stallbackarna för publik, framförallt ungdomar. Det torde i inte ringa grad motverka den totala förgubbning som allvarligt hotar travsporten.

 

PS. En ganska högljudd läsarkrets efterlyser bildmaterial från förorten Bôtten, som jag tycks ha nämnt ganska ofta i olika sammanhang. Jag ska försöka hitta nånting, men det var nog helt enkelt så att ingen tyckte att området var värt att ödsla film på. Egentligen märkligt eftersom procentuellt sett ovanligt många bemärkta personer har fostrats där

TA AV DOM MÖSSORNA!

PEDAGOGISKT DEBATTINLÄGG

Inte för det att jag någonsin grottat ner mig i PEDAGOGIK, men man kan inte undgå att med något års mellanrum se rubriker om PISA-rapporter, där det talas om att svensk skola är så usel. Fast just i år drogs mungiporna upp på f utb.min. major Björklund och hans efterträdare menige Fridolin, för 2016 ser siffrorna aningen bättre ut. Eftersom jag hela tiden suttit inne med lösningen på alla inlärningsproblem, småskrattar jag för mig själv. Lösningen är: TA AV DOM MÖSSORNA!

Att just Pisa ska tillmätas så stort värde är för mig ofattbart. Deras kampanil påminner om den tapetsering jag med hjälp av goda kamrater (Skogström, Carlénsson) gjorde i sommarstugan den minnesvärda natten 25- 26 juni 1959, då våran Ingo bankade skiten ur Floyd. Den tjusiga mönstertapeten vi anbringade lutade mer och mer för varje våd ju längre den varma, vätskekrävande, kvällen led. 

Min gamle scoutledare Skollärare Gottfrid Rinstad röt alltid: HAR DU ÄGG I MÖSSAN, GOSSE? om någon missade att hälsa via mössavtagning. Att i skolsalen sitta med skallen täckt, vilket numera är standard, var något helt otänkbart. Man skrämde oss och påstod att gamla överfurirer var i stort sett skalliga därför att de ständigt bar båtmössa, utom- som inomhus. När jag på I2 tjänade fosterlandet 1950-51 gjorde jag en egen Pisaundersökning och fann att påståendet stämde. Att skrämma nutida ungdomar med håravfall av militär typ är emellertid meningslöst, eftersom en bar skalle numera är högsta mode och något som väldigt många eftersträvar. Nej, här krävs hårda nypor och integritetskränkande TVÅNG. Bort med kepsarna så att multiplikationstabellen tar sig in i skallen! Sen knäcker vi lätt som en plätt Sydkorea i nästa Pisaturnering.

Om jag nån gång i framtiden väljer lärarkallet så kommer jag att agera enligt min övertygelse. Keps av! Att bli hudflängd i massmedia, JO-anmäld och pariastämplad, det är smällar jag får ta. Stolt och rakryggad kommer jag att stå där vid skampålen. Barhuvad!

Mycket talar för att det måste vara svårt att bibringa en sån här elev kunskaper av bestående värde. Ser man inte lite kocko ut med mössa?

Tvenne dubbeltrav lyser upp 2017

 

Det är väl inte alltför svårt att se åt vilket håll utvecklingen går inom svenskt trav. Uppåt möjligen för en del, men klart nedåt för småfolket. Till den kategorin hör förstås Årjäng, som under tidernas lopp fått många epitet: småbana, säsongsbana, sommarbana, eventbana och t o m pluttbana. Verksamheten här bygger till stor del på amatörer och deras hästar och när nu amatörtränarnas led glesnar oroväckande får det naturligtvis återverkningar.

Senare ledet i substantivet travsport har ersatts av ordet spel, för det är spelet på hästar – virtuella eller levande – det handlar om. Men att bara bittert sitta och klaga över utvecklingen gagnar föga. Det är som det är. De mesta fantasifulla nya spelformer tillkommer ideligen. Den senaste innovationen heter Top 7, där det gäller att i rätt ordning pricka in de sju första hästarna i ett givet lopp. Men sanna mina ord, detta är inte den sista spännande spelform som med pukor och trumpeter kommer att lanseras! Tjoflöjt, sa Janne Vängman.

 

Nu har tablån över nästa års trav anlänt. För Årjängstravets del försvinner två tävlingsdagar. Föga överraskande, eftersom man vet att alla småbanor lever på nåder och bara kostar pengar. Innan spelbolaget ATG övertog ekonomin skötte varje travbana sina egna finanser med en viss procent på spelet plus ett inte försumbart tillskott i form av s k bråkdelar. Om en häst t ex gav ett vinnarodds av 1.99 betydde det att spelaren för en satsad tvåkrona fick 3 kronor tillbaka eftersom den matematiska utdelningen 3.98 avrundades neråt till jämnt krontal. De 98 örena tillföll travsällskapet. Och många 2-kronor var investerade, eftersom det var den vanligaste valören.

Vi får alltså 17 tävlingsdagar till vårt förfogande. Premiären, som förr i världen var en klang- och jubelföreställning, äger 2017 formen av ett föga upphetsande lunchtrav måndagen den 10 april. Dag 2 är heller inte mycket att hissa flaggan för eftersom den, söndagen den 24 april, är en breddag, och dag 3, söndag 7 maj, är ett nytt lunchtrav.
Man kan alltså utan att anstränga sig över hövan säga, att Årjängs säsong inleds ganska försiktigt. Överhuvudtaget är det under 2017 inte mycket som får det att vattnas i munnen.

Årjängs Kommuns Dag drog för ett dussin år sedan bortåt 4000 besökare, mycket tack vare det här ekipaget, Järvsöfaks och Jan- Olov Persson. Numera är det troligen omöjligt att locka hit stjärnor av den digniteten, för Månprinsen A.M. har inte riktigt samma intresse av att visa upp sig.

Men ett par ljuspunkter lyser upp redan nu, i novembermörkret. Vår Stordag lördag 17 juli, V75-dagen, får vi behålla och dan före, fredag 16 juli, blir det också tävlingar. Hoppas att kommunalrådet Daniel då utropar den förlängda lunchen till Årjängs Kommuns Dag och bjuder alla kommunanställda  på kaffe med baguette.

Ett annat dubbeltrav får också vår uppskattning, Marknadshelgen 16-17 september. Den lördagen brukar det myllra av folk på platserna, vilket garanterar god stämning. Att vi sen inte har mer än ett ynka lunchtrav på midsommarafton, det är bara så surt och himla ynkligt. Det blir till att leva på gamla minnen i stället. Och sitta på huk och falskeligen påstå att små grodorna är lustiga att se.

Men istraven, gott folk, ISTRAVEN! Lördag 7 januari drar Karlanda Travklubb på med sitt arrangemang. Så har de inlett säsongen i stort sett varje år sedan 1894. Tjoflöjt!

HÔTT SEGGER HAN KROKEN?

Fördelen med en sån här blogg är att man kan haspla ur sig ungefär vad som helst utan att anstränga hjärnan. Är texten man producerar alltför korkad, kan man ju alltid trösta sig med att det är så få som läser den. Hittar man å andra sidan ett guldkorn så fröjdas man över att så många får ta del av visdomen.

UMESSTANES
Med ett överlägset hånflin har jag i alla tider sett ner på folk som använder rattmuff. För att inte snacka om såna som skaffar bil med elvärme i ratten. Ännu en gång får jag vältra mig i gôret, kvidande FÖRLÅT! Vår Kia har eluppvärmd ratt, och herreminskapare va´ gott för de av många års hårt proletärt slit valkiga nävarna! Umesstanes! Och backsensorn, tack för den! Skonar en utsliten rygg och stel nacke. Och farthållaren! TACK!

 

Den här ganska till åren komne springaren förvärvades av farsan (på flaket), men inte på auktion utan från Einar ”på Skålre” Eriksson. Inte kostade han skjortan heller, 1.900 kronor. Einar hävdade att det var självaste Bondegutten, en mycket snabb norrman och far till många goda travare. Jag tvekar något på den punkten, men det kan ha varit en ättling till stjärnhästen. Möjligen. Farsan, ”Nils i Kroken”, och Erik Andersson ”Natt och Dag” (till höger) körde varor från järnvägsstationen ut till affärerna under många år. Den möjlige Bondegutten var  rent otroligt snäll och kunde lämnas var som helst utan att bindas fast. 

 

HÔ FÅR JÄ FÖR MAARA?

Det är väl tänkt att årets fynd på travhästauktionerna här hemmavid och utomlands ska vara samma pållar som tar hand om dubbla prispengar i de svenska stora unghästloppen under pokalåret 2018? För inte snålar väl storgubbarna in på de futtiga 20.000 det kostar att vara med i premiechansningen? Mellby-Rune Andersson handlade dyrast, en hingst e Muscle Hill för 410.000 dollar. Med dagens kurs torde det bli drygt 3,6 svenska millar. En handfull andra blågula travvänner bläddrade också upp mer än miljonen för fyrbenta ungdomar, plus att det även fanns en del fattiglappar som inte hade råd med mer än halva den summan. Hursomhelst, spännande ska det bli att följa de 30 nyinköpta ettåringarna i deras karriärer.

Just den här senaste köpfesten ägde rum i Harrisburg, ett namn förknippat med den kärnkraftskatastrof 1979 som var så osannolik att den enligt Tage Danielsson sannolikt aldrig inträffat.

Men apropå stora auktionspengar så letar sig min tanke osökt bakåt i tiden, till mitt första auktionsbesök på 30-talet nångång, när auktionisten i Bergerud hojtade: Hô får jä för maara? Riktigt så lär det inte ha låtit i Harrisburg.

TRUMPS hette en amerikaimport av elitklass, född 1936 e Hollyrood Harkaway – Calumet Althea. Jag var ett hängivet fan av honom, även om han och jag aldrig hade någon närmare kontakt förutom den som den fantastiske chefredaktören Sannlunn i Travronden förmedlade i sina spalter. En 132 starter lång karriär gav 79.600 kronor i inkomst ( 50 segrar – 17 andra – 5 tredjeplatser). En total miss blev han tyvärr i aveln trots en del hyfsade chanser.
En annan amerikan är DONALD TRUMP, som i förväg ordade vitt och brett om att presidentvalet var riggat men inte längre tror att så var fallet, eftersom han själv blev vald. Han är nog inte uppkallad efter den skånska 40-talsstjärnan Trumps. Av tidningsbilder att döma har han dessutom lyckats bättre i aveln och enligt egen utsago lärt sig att med handgripligt kreativa metoder fånga vackra kvinnors hjärtan, fast han – oss emellan – inte själv är något glasfat.
För mig är faktiskt Donald och vår egen politiker BERT KARLSSON nästan porträttlika. Minns du Bert? Ny demokrati? Han misstroddes länge för populistiska åsikter, bl a i invandrarfrågan, men hu! vad man bedrog sig! Ingen har väl som han engagerat sig och skaffat tak över huvudet åt så många flyktingar som han gjort. Hoppas att det även i Donalds bröstkorg klappar ett lika gott hjärta, när det kommer till kritan!

Det kan förhoppningsvis bli riktigt bra, för Donald tycks vara en Bert i kubik.

Mest FOTBOLL

I ett tidigare avsnitt av denna blogg behandlade jag min upplevelse av födslovåndor i samband med släppet av travets jubelbok Mellan 50 och 80. Ångerköpt pudlade jag där för sammanblandningen av två Johan i Högerud. Efter den ene, Johan Stenström, var Näverns Johan uppkallad, medan den andre, den omfångsrike Johan Persson, fick inte så lite beröm för sin målvaktsinsats vid en välgörenhetsmatch i fotboll 1943. Han råkade vid ett ingripande sätta sig på bollen som sprack. Vad jag genom slarvig research totalmissat var att denne Johan förutom slaktare Karl hade flera bröder ytterligare, av vilka två har satt betydande avtryck inom travsporten. Namnen är Elof och Ernst, båda habila amatörkuskar som fört sina travgener vidare till skickliga travsportsmän: Weine, Bengt, Roger, Tomas och Sören.

 

Raderna om fotbollsmötet mellan Årjängs Gubbar och Årjängs Damer 1943 har triggat igång en intensiv nostalgisk process. Margareta f Axelson letade fram ett lagfoto av flickorna som deltog. Hennes (och Görans) mamma Kickan f Johansson står längst till vänster. Tjejen bredvid henne kan möjligen vara Elsie Hedin och nästa är Maja på Långås, gift med Frank Flink. Hon i vit blus är okänd och nästa är Ingrid Karlsson med extranamnet Hörken, eftersom hennes far kom (rallare?) från orten med det namnet, nära Grängesberg. Maj-Britt Elovsson, något år senare gift med Lars-Eric Nian Ericsson, kan vara hon längst t. h.
I främre raden hittar vi från vänster Anna Trell, kanske Maj-Britt Lindbom (gift Nyrén), okänd målvakt, Anna-Lisa Ottersten (gift m Rune Wilhelmsson) och en okänd till.

Hjääälp!!! mig med kompletteringar/rättelser!

Lars-Erik Olsson (Lars på Konsum), 92, har bistått mig med personuppgifter och Per-Evert Ottersten, snart 88, har fyllt på med minnesbilder. P-E minns bl a att matchen dömdes av leksakshandlaren Helmer Alsterdal i frack och hög hatt. Denne, som var en populär och begåvad författare till revytexter och humoristiska kväden, skrev notiser för Karlstads-Tidningen, men om han så värst ingående läst fotbollsregelboken är osäkert. När en av damerna bryskt kapade Emil ”Sjuan” Svensson i straffområdet dömde Helmer helt korrekt straffspark, men till flickornas favör! Per-Evert minns dessutom ett avgrundsvrål från ”Sjuan” när Joel Lindstedt närmade sig målet: ”Skjut, för helvete, Joel, SKJUT!”

Matchen, som slutade med seger – 4-1? – för de avfotograferade damerna, spelades på den nya arenan innanför travbanan, till speldugligt skick återställd efter det att den söndertrampats av norska arméhästar i april 1940. På bergknallen i bakgrunden till höger syns inte Nordiska Travmuseet för det uppfördes inte förrän 1997. Den lilla byggnaden i bakgrunden t.v. tjänade som lokal för inskrivning under travdagarna och blev under 1960-talet den vårdcentral där sjukvårdare Herbert Olsson i Struven ömsint och proffsigt tog hand om alla olycksfall. Han förärade varje travdag inskrivningschefen Gustaf på Wall (”Walcott”) färska lantägg, vilka denne ungkarl tacksamt tog emot.
Den efter fotbollsdrabbningen hemvändande mannen hitom inskrivningen är oidentifierad. Därest någon i sin ägo har en bild på det förlorande gubblaget, lovar jag att publicera densamma.

TOM TILL TUSEN

TUSENKLUBBEN, DÄR HITTAR MAN DE BÄSTA!

Att komma stickande med en aldrig så noga ifylld ansökningsblankett duger inte alls, om man vill vinna inträde i Tusenklubben. Nej, då gäller det att lära sig allt om hur en travhäst ska skötas, tränas och framförallt köras i lopp. För det är bara när en med svensk licens försedd kusk vunnit 1.000 travlopp som hen blir accepterad som fullvärdig medlem i denna exklusiva församling.

En som är väldigt nära sitt inträde i Tusenklubben är TOM HORPESTAD, som enligt en rubrik i Årjängstravets jubileumsbok kom hit som en stormvind för 19 år sedan. Nu är han, ännu inte fyllda 50, bara en handfull segrar från 1000.

Gunnar Nordin, mellanbrodern i den berömda brödratrion, var nr 3 i klubben och han får representera den sextett som deltog i den historiska matchen på Färjestad 1964, embryot till Tusenklubben. ”Eleganten” kallades han ofta, inte utan orsak. Här har han värmt sin energiske lille kämpe, Gay Noon inför ett storlopp på Färjestad. 

Per den 1 november 2016 har 89 herrar (inte en enda kvinna!) tagit klivet in i 1000-klubben. Den förste var Gösta Nordin 1956, platsen var Solvalla och hästen hette Inez Ford. Året efter kom Åbys Algot Scott (med Frazer, helbroder till Codex, som för Sören Nordin vann Årjängs Stora 1955).

Hasse Svennehed på ATG har hjälpt mig att ta fram uppgifter, vilket inte alla gånger är helt enkelt. I forntiden var ju registreringen av travtävlingar inte på långt när lika utvecklad som nu i dataåldern. Att nå tusenstrecket var dessutom mångfaldigt svårare förr, då det tävlades bara nån enstaka gång i veckan, oftast söndagar, och de flesta större banor stängde för sex veckors sommarsemester. En så dominerande gestalt som vår egen Paul Albinsson hamnade därför ”bara” på drygt 500 segrar, en summa som arbetsnarkomanen Björn Goop matchade på ett enda år, 2006, då han nådde den rent otroliga siffran 501.

Så här kul kan man ha det på Travmuseet. Tom i glada vänners lag flankeras av tränarkollegan Jonas Moberg t .v. och Årjängstravets ordförande Alf Albinsson.

1000-klubben som idé föddes i Värmland (se ovan), på Färjestad närmare bestämt. Där arrangerades år 1964 en tränarmatch mellan den sextett som dittills vunnit 1000 gånger eller fler: Gösta, Gunnar och Sören Nordin från Solvalla, Algot Scott och Ragnar Thorngren från Åby och arrangörsbanans Folke Hjalmarsson. Folke var alltså Värmlands första tusenklubbare. Till hemmapublikens förtjusning var det också han som vann det här första mötet mellan giganterna.

Nr 89 i den illustra klubben är en norrlänning, Umåkers John Östman, som vann inträde i juli detta år. En hel del talar för att TOM HORPESTAD kan bli Nr 90. Vi håller tummarna!

Tom Horpestad har under årens lopp haft många stjärnor i sitt stall, men den klarast lysande är i alla fall Gazza Degato, som riktade hela Sveriges blickar mot Klevane utanför Årjäng när han den 5 september 2004 hemförde Svenskt Travderby. Bilden är från midsommarfirandet på hemmabanan.

PARAMETERALLERGI

Ibland – men inte ofta – läser jag travbasen Johan Lindbergs veckobrev. Så var dock fallet vecka 40. Likt alla skribenter med tyngd talar han förstås om olika parametrar, ett ord jag av någon anledning är gravt allergisk emot. När en text inleds med det ordet, får jag onda aningar.

Den här gången, vecka 40, besannas aningarna, när det per omgående dyker upp ett ord som arenaupplevelser, kopplade till kommande V75-dagar. Med kalla rysningar efter ryggraden får jag företeelsen rockorkestrar i åtanke. Vi utsattes för ett dylikt trauma för några år sedan och var på vippen att drabbas även häromåret. För oss enkla själar är en V75-dag i Årjäng i sig självt en arenaupplevelse som absolut inte behöver, eller får, kryddas med ovanifrån påbjudna jippon. Allt annat ljusgrönt ståhej räcker långt. I detta påstående tror jag mig ha åtminstone 10.000 följare, de som år efter år ser lördagen i mitten av juli som det värmländska travårets höjdpunkt.

Är det nån som tror att de här 10.000 sommarklädda kamraterna står och väntar på att en rockorkester ska dra igång?

Vem som kläckte termen POKALÅRET vet jag inte. För mig doftar ordet pokal 30-tal. Finns det nåt som är mindre modernt än dammsamlande smaklösa pokaler? Travsportsmän i äldre dar, och framförallt deras städansvariga kvinnor, har suckat och gråtit över fyllda vitrinskåp med eländet i långliga tider. Nu är jag väl inte så korkad att jag tror att 2018, pokalåret, kommer att översvämmas av Sporrongs produkter, nej det är inte det jag menar, men termen POKALÅRET, hur hittar man den?

Min egen pokalsamling är väl inte så imponerande. Den inskränker sig till 1 st c:a 7 cm hög tennpokal, erövrad i mycket skral konkurrens vid en skidtävling 1936. Den iakttogs senast, illa tilltygad, i morsans hönshus runt år 1950. Var finns den nu, säg, var finns den nu? (Nu slår det mig ; kan jag vara avundsjuk på alla som har riktiga, rejäla pokalsamlingar?)

När vi nu är inne på framgångar i skidspåren, kommer jag tvärt in på det gamla talesättet SKADEGLÄDJEN ÄR DEN ENDA SANNA GLÄDJEN. För maken till den illasinnade jakten på Therese Johaug får man verkligen leta efter. Herregud, va´ många dopingexperter det finns och alla har haft detta klart för sig hela tiden! Vad har tjejen gjort? Jo, hon har kladdat på en salva på sönderbrända läppar, en salva som innehåller nån anabol steroid med varningstext på tuben och allt. En oförlåtligt klantig idiot till landslagsläkare har köpt och gett henne medlet, som hon säger sig ha tagit i god tro. Jag tror henne. Men naturligtvis borde hon själv ha läst innehållsbeskrivningen, förvisso är det så.

Ingen rök utan eld, är ett annat sånt där talesätt, ofta använt i skadeglatt syfte. Men inte ens den skadegladaste av de glada kan väl inbilla sig att Thereses suveräna framgångar i spåren beror bruk av kriminellt läppglans? Att sen förskrivningen av astmamedicin i norska skidkretsar nått en sån gräns att många måste har frikort på apoteket, det är en helt annan sak.

Nej, jag säger som Skarplöth skulle kunna säga: Vi på toppen är infamt påpassade. Men när alla parametrar mot kvällen är hoprafsade, lägger vi oss ändå med ett gott samvete som huvudkudde. Läpparna, torra och såriga efter en lång dags dösnack, smörjer vi med fet, gammaldags cerat av kvalitetscertifierad typ utan främmande tillsatser.

FÖDSLOVÅNDOR

BARNSBÖRD

Liksom vid barnafödande är det, när en bok kommer till, i våra dagar kutym att en nervös pappa är med vid förlossningen. Så var det även för Göran Axelson och mig på marknadslördagen, när Från 50 till 80, Årjängstravets jubileumsbok, släpptes. Vi båda är utpekade som huvudansvariga och gemensamma vårdnadshavare för de 208 sidorna, vackert layoutade av den fenomenale Daniel Markstedt. Kjell Ericsson klippte navelsträngen vid en enkel, men stilfull, ceremoni på Travmuseet. Inte ett öga var torrt.

KOLLA SIDNUMREN!
Boken, eller låt mig i ärlighetens namn säga LIVSVERKET, har i stort sett tagits emot väl. Men det är nåt lurt med inbindningen. I mitt ex följs sidan 49 av sid 34 och sen kommer Even Elvenes med Mitt liv med Årjäng på sid 38, i och för sig bokens absoluta höjdare, men den var ju med redan tidigare på en annan sid 38. Därför manar vi här och nu alla som införskaffat boken: Kolla numreringen! Det är vissa av sidorna mellan 30 och 75 det gäller. BYT vid behov till en felfri variant!

FEL JOHAN
Att sidnumreringen har sina brister, det kan man möjligen ha överseende med. Svårare är det att som jag gjort på sidan 87 peka ut fel Johan som den som fått Näverns Johan uppkallad efter sig. Eftersom jag i min enfald bara kände en Johan i Högerud trodde jag att det var honom som Erik på Nävern tänkt på, Johan Persson. Denne var far till Gustav (Tjocken) och Karl, slaktarn, samt en drös döttrar. Av Tjocken, som verkligen var voluminös, har jag ett levande minne från en match Gubbar – Flickor till förmån för Finlandshjälpen 1942. Tjocken stod i mål – var annars? – och råkade sätta sig på bollen, som naturligtvis sprack och blev oanvändbar för all framtid. I gubblaget vill jag minnas att andra kändisar deltog; Joel Lindstedt, Erik Flagg och Ivar Gabriel Ljungström för att bara nämna några. Bakom Tjockens mål stod en 50-back Åmåls pilsner, för det var en varm sommarkväll. Åtskilliga buteljer öl tömdes under halvtimmen det tog att få fram en reservboll.
Karl Persson var slaktare och även av honom har jag ett minne från krigsåren. Mina småkriminella föräldrar hyste i hönshuset en helt olaglig gris – man var egentligen tvungen att uppge sådant innehav till kristidsnämnden och det hade farsan underlåtit – och Karl kom till Bôtten för att ta dräpen på julgrisen en sen novemberafton. Dramatik uppstod när offret skrek – skrek som en gris faktiskt! – och eftersom ingen ville påkalla uppmärksamhet från polis Wille Nordström, som bodde inom hörhåll, i Anna-Kajsas hus, blev det nervösa minuter innan Karl fick tyst på galten.

RÄTT JOHAN
Men där halkade jag in på ett sidospår. Det jag ville säga var: Äras den som äras bör. Näverns Johan var kristnad (hm!) efter Johan Stenström, Johan på Åsen, och ingen annan. Denne Johan var en sympatisk karl som inte gjorde mycket väsen av sig. Två kor hade han på Åsen och försörjde sig i övrigt på att hjälpa till med olika sysslor hos vänner och grannar, när så påkallades. Den Johan var det! Stenström.

Ivar i Byggninga, 2, chockades svårt när pappa Ola bläddrade fram oldefar på sid 63 i jubileumsboken. Det är lätt att förstå gossen. 

HJÄRTSKÄRANDE
Jag påstod högre upp att vår bok fått ett positivt mottagande, men det var en grov överdrift åtminstone vad gäller yngsta barnbarnsbarnet Ivar, 2, som brast ut i hjärtskärande gråt när han på sid 63 fick utpekad för sig sin oldefar (Ivar är halvnorsk). Gossen var faktiskt otröstlig och föräldrarna tvingades riva bort sidan. Synd att de inte fått ett defekt exemplar där sid 63 fattades.

CHAMPION?
Vem som blir årets Årjängschampion står än så länge skrivet i stjärnorna. Söndagen den 2 oktober får vi svaret, när säsong 2016 avslutas med en V64-omgång. Ska CARL JOHAN JEPSON för första gången få ta emot vackra hyllningsord från ordförande Alf Albinsson, eller blir det femtonde championatet för BJÖRN GOOP? Båda kör flitigt under avslutningsdagen och läget är det att Björn måste vinna tre gånger mer än Calle för att få titeln. Alls ingen omöjlighet, för han har fina chanser.
Bland lärlingarna kan ingen passera JENNY MAHONY och som årets framgångsrikaste amatör hotas BJÖRN HUMBORSTAD bara av Per-Olof Svantesson, som med full klaff för Cessna S.S. slår sig förbi.

15-09-11

HÖLL SIG DÄR FRAMME: JENNY OCH PAW

 

Rapanoe Bell

Rubriken här ovan tycker jag själv är enormt fyndig. Jag har jobbat länge för att få till den. Den kom till nästan som genom en ingivelse några timmar efter det att lunchtravets lopp 4 och 5 hade körts.

 

I lopp 4 såg PAW MAHONY till att omedelbart ta platsen där framme med John O Jensens Rapanoe Bell för att sedan hålla den positionen ända in i mål. På bilden uppvaktar favoriten Bella Jaam/ Jonas Moberg varvet kvar, men mycket närmare än så här tog de sig aldrig. Åmålshästen kom från seger i Arvika, då ägarkörd av John O, men det imponerade tydligen inte på spelarkollektivet för oddset på Rapanoe skrevs till ansenliga 28 ggr (9,02 på plats).

Neverendingdream

 

I loppet därpå gjorde JENNY MAHONY, Paws maka, likadant. Direkt till positionen där framme med storfavoriten Neverendingdream och sedan var det bara att måtta in segern med många längder. Detta skedde i VF.s serielopp för lärlingar, där en Amerikaresa väntar vinnaren. Med den här fullpoängaren i fickan har Jenny ett utmärkt läge i den tävlingen.

 

Vår bild visar även här hur det såg ut med 1000 meter kvar.

 

Att jag belåtet kluckar så hakorna dallrar över rubriken upptill beror på att paret Mahony bor i Mangskog, i hemmanet Rinnen, på gården DÄR FRAMME. Där satt det!

2015-09-09

 

Krabat

 

Efter långt tävlingsuppehåll kunde Krabat inte infria sitt favoritskap i breddloppet 30 augusti. Här har han och Leif Berggren hamnat i dödens varvet från mål. Där trivdes han inte på villkors vis. Blivande segraren Nezza Glide/ Peter Ådefors avvaktar i tredje utvändigt.

PIGG KRABAT MED LOPP I KROPPEN

Magnus Danielssons 5-åring KRABAT, en son till Thai Tanic och klassiga Millgona, svek som favorit under breddloppssöndagen. Inte ett dugg konstigt, för då hade han inte startat på nästan nio veckor. Med det loppet i kroppen och Gunnar Austevoll i vagnen tog han lätt och behändigt en Momarkenseger i går, tisdag 8/9. I slutsvängen låg han bara fyra, femma nånting, men på det långa upploppet var han med sin styrka helt enkelt för bra. Dryga 8 gånger på toton var, så här i efterhand, på tok för mycket.

Klubb august

Vi kan inte underlåta att följa upp vår presentation av Klubb August (program 13/ 30 augusti) med en oss tillskickad bild av ”granne guttar ve dä granne tôrje, reklamattachéer för dä granne Årjing, hele jävla bunten”, som det står i mejlet. Klubben invigde inför årsmötet en i stenläggningen infälld kopparplatta, där man kan läsa att här, just här, instiftades klubben för 50 år sedan. Lantmäteripersonal har bistått med kartläggning av den exakta plats, där Claras rosamålade s k damrum fanns, det rum vari grundarna fikade under sitt sammanträde.

Hoppas både guttane och plattan kommer till sin rätt i bild.

Den erkänt skicklige fotografen Olle Silfors knäppte.

 

// Bengt Kroken, 60 +, staketkusk

 

One Response to Kroken på Årjängsportalen

  1. Hasse Gustafsson skriver:

    Den enda skribent av travlitteratur som ens varit i närheten av Krokens bemästrande av svenska språket är i mitt tycke Bo”Red Mile”Fransson.På hans tid som hövding på Travronden längtade man efter nästa utgåva av Ronden. Ljuvligt att få kasta sig över ledarsidan allra först även om spännande startlistor, kanske till och med innehållande egentränat, väntade längre bak i blaskan. Numera gäller samma tågordning när Årjängsprogrammen öppnas, först Kroken! Tack för all hjälp med den hälsosamma smilbandsgymnastiken! Hasse Gustafsson / Stall Naturell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *